Tobago är avspänt och rytmiskt

Få öar i västindiska arkipelagen bjuder på samma avspända atmosfär som Tobago. Gungande calypsorytmer, kritvita stränder och en kall dryck i handen, vad mer kan man begära av en bra semester. Men det är också platsen för den aktive turisten.

Ofta fotograferat. Den berömda bryggan vid Pigeon Point Tobago finns på oräkneliga turisters minneskort.
Jag tar steget från det vita ljuset och sjunker ned i det djupa baksätesmörkret på en ärggrön Chevrolet av sen 70-talsmodell. Taxichauffören, en äldre herre med ett ansikte fårat av tropikernas sol, bränner av ett leende när han ser min bleka hy. Han lyfter upp handen som hänger slappt utmed dörrens yttersida, för cigaretten till munnen och låter röken strömma ur munnen i några skakiga ringar.
– Nyss anlänt, säger han och vrider upp musiken från bilradion ett snäpp. Calypsolegendaren Mighty Sparrows hitlåt ”Bamboo” försätter mig i ett transliknande tillstånd.
Västindien är musik, men det handlar inte bara om musik i vanlig bemärkelse. Den är språket, själva livsnerven i tillvaron. Rytmen går hela vägen tillbaka till de afrikanska rötterna. Chauffören hinner avhandla en hel del om kärleken till den långsamma lyriska calypson, den snabbare socamusiken, som är mycket populär på Trinidad och Tobago, och den över allt svävande reggaen, innan han släpper av mig på stranden vid Pigeon Point på södra delen av Tobago.

Robinson Crusoe

För nästan 300 år sedan publicerade Daniel Defoe sin berättelse om den engelske sjömannen Robinson Crusoe som blir strandsatt på en öde ö i stilla havet. Även om ön aldrig nämns vid namn lämnar författaren inga tvivel hos läsarna kring att det är Tobago som Crusoe blir fast på i tjugoåtta år. I dag lanseras Tobago som ekoturistmål med småskalighet och lokalproducerad mat som varumärke.
Stranden vid Pigeon Point motsvarar alla klichébilder av paradisstranden. Bryggan som sträcker sig en bra bit ut från land med ett palmbladsskjul på nocken måste vara en av de mest fotograferade i världen. För den aktive är ett besök hos Radical Sport givet. Här regerar en cool tobagier, Brett, som lär dig allt om segling, vindsurfing och hängflygning.

Tusentals fågelläten

Att det på en så liten yta ryms en så dramatisk natur som på Tobago är unikt. Berg och djupa dalgångar, regnskog och områden som bara kan nås till fots, fantastiska fåglar, korallrev och lugna stränder.
Vi är på väg upp till regnskogen utanför Speyside, men först blir det lunch på den klassiska kreolska restaurangen Jemmas belägen bland trädgrenarna med en fantastisk utsikt över havet. Guiden Harris leder oss på branta slippriga stigar, allt längre in i den drypande fuktiga vegetationen. Gryningsregnet har avtagit. Stigen vindlar, stiger och sjunker genom den frodiga, mörkgröna växtligheten. Vattenångorna som stiger ur dess inre skimrar som ett silvrigt flor mellan kullarnas lövkronor. Längst ned i en dalgång ljuder tusentals fågelläten.
– Ser ni den blå fågeln där borta, säger Harris och pekar mot ett draperi av slingerväxter och lianer.
Det tar en stund att kalibrera ögonen och fokusera på den lilla blåryggade malkinfågeln som för ett ögonblick gör en paus och bjuder på några härliga melodiska drillar. Runt omkring fladdrar mängder av fjärilar och kolibrier i alla tänkbara färgkombinationer.

Castara Retreat

På tillbakavägen till Crown Point korsar vi ön över till Karibiensidan och ned till den lilla charmiga fiskebyn Castara. Byn var tidigare ett hippieställe och det finns fortfarande en del övervintrare kvar. För den som orkar är promenaden upp på bergssluttningen till Castara Retreat mödan värd. Det är ett enkelt men lyxigt ställe med en bedårande utsikt över viken och havet.
Sedan är det dags att återigen att ta plats i baksätet på den ärggröna Chevroleten och låta Mighty Sparrows calypsomusik dunka i takt på färden.
ANDRA LÄSER