Jag hade en relation till Gud. Min mamma läste varje kväll aftonbön med mig, vi sjöng ”tryggare kan ingen vara”, och mina släktingar – på bägge föräldrarnas sidor – var religiösa.
Jag fick alltså, som man säger, en bra och trygg grund. Småningom pressade jag mig också genom Bibeln från pärm till pärm. Detta trots att jag tyckte den var tråkig och trots att jag inte förstod så mycket.
Ännu som tonåring försökte jag upprätthålla en relation till Gud, också om det blivit plågsamt eftersom det i det skedet redan var ett självpålagt tvång och inte en vilja som drev mig.
ANDRA LÄSER
