En fläskig hyllning till åttiotalet

En ytterst mänsklig hjältinna med superkrafter, fasansfull skräck och äckligt slem. I Stranger things fjärde säsong förmedlar begåvade unga skådespelare en djupt erfaren känsla av att nördarna ska rädda världen. Sara Ehnholm Hielm ser en av de mest sedda serierna just nu.

Natalia Dyer, Joe Keery, Gaten Matarazzo, Maya Hawke, Sadie Sink och Caleb McLaughlin i Stranger things fjärde säsong vars avsnitt släpps i två omgångar.

SCIFISERIE

Stranger things 4

10 delar på Netflix (recensionen baserar sig på de 8 delar som släpptes 27.5, de 2 sista delarna släpps 1.7).
Manus och regi: Matt och Ross Duffer. I rollerna: Winona Ryder, Millie Bobby Brown, Sadie Sink, David Harbour, Joe Keery, Maya Hawke, Gaten Matarazzo, Natalia Dyer. F16
Hawkins 1986. Det har gått åtta månader i tv-tid men tre år i verkligheten sedan slutet på säsong tre och att träffa rollfigurerna i Stranger things igen känns ungefär som att återse sina kompisar efter sommarlovet. För mig har seriens styrka alltid varit att följa hur rollfigurerna – Eleven, Dustin, Steve, Nancy, Max, för att bara nämna några favoriter – växer upp och hur kärleksfullt seriens skapare, bröderna Duffer, tar sig an åttiotalet med otrolig precision i popkultur, föremål, fruktansvärda fluffiga frisyrer, musik och hela Reagans konservativa Amerika. På ett kusligt sätt sammansmälter dessutom brödernas nostalgi med min egen – då jag var i karaktärernas ålder bodde jag i USA, tittade på filmerna som influerat serien, sov i likadana lakan. Sedan tillkommer Elevens superkrafter, den underjordiska spegelskräckvärlden under småstaden, ryssarnas och FBI:s intrigerande och alla de äcklande, skrämmande och utförliga specialeffekterna.
Joe Keery och Maya Hawke i den fjärde säsongen av Stranger things som utspelar sig åtta månader efter att den tredje säsongen tog slut.
Eftersom karaktärerna är så välskrivna och de unga skådespelarna så totalt går in i dem är det en fröjd att se samspelet, skämten, hur de står upp för varandra och tillsammans möter skräckfilmsondskan som spirar överallt omkring dem (från tortyr i ryska fängelser och levitation till galna vetenskapsmän, märkliga underjordiska gångarna och slemmiga organiska rötter). Serien lider inte av den minnesförlust som många tv-serier uppvisar, utan efter slutstriden i den tredje säsongen har många fått trauman som förändrat dem för alltid.

Låten som blev hit

Här går gänget från middle school till high school. Vännerna splittras, vissa blir populära idrottare medan andra blir utfrysta nördar. I Hawkins utbryter moralpanik där alla som ägnar sig åt spel som Dungeons and dragons och hårdrock ses som suspekta. En av de bästa nya karaktärerna, hårdrockaren Eddie Munson, blir anklagad för morden som igen börjar inträffa i Hawkins – mord som verkar härröra från offrens egna skuldkänslor och samveten. I en hisnande scen kämpar skejtarflickan Max mot säsongens nya onda figur Vecna med hjälp av vännerna och Kate Bushs sång Running up that hill (som toppat listorna världen över efter den minnesvärda scenen).
Sadie Sink i scenen där Kate Bushs Running up that hill spelar.
Eleven har flyttat in med familjen Byers – Jonathan, Will och mamma Joyce – till Kalifornien och där är skolsituationen ännu värre. Hon vill ingenting hellre än att smälta in, men det är givetvis vansinnigt mycket svårare att bli accepterad som en normal tonårsflicka i high school än att rädda världen. Skolan skildras som just så helvetisk den var för dem som inte tillhörde de populära – och det fina är hur solidarisk serien är med sina personer, hur exakt den minns hur mycket det betydde att höra till, hur ont det gjorde att bli utfrusen. I den här intrigtråden tillkommer dessvärre Jonathans nya vän, den gräsrökande Argyle – kanske inspirerad av Sean Penns stendumma surfare i Fast times at Ridgemont High men lika störande ickerolig.

Rekord på Netflix

Sedan finns ytterligare en tredje intrig, något mindre engagerande, som utspelar sig i Ryssland och Alaska, där Joyce försöker rädda Hopper ur fängelset – dessvärre känns de brutala ryssarna mer aktuella än nostalgiska. Här möter vi också en sympatisk ny bekantskap, Enzo.
Och i det åttonde avsnittet får Vecna en oerhört tillfredställande förklaring, medan alla rollfigurerna rör sig mot Hawkins för den sista kampen.
Hittills har serien strömmats 287 miljoner timmar, ett nytt rekord för Netflix, vilket än en gång bevisar att det i den hårda globala konkurrensen bara lönar sig att göra de bästa, mest påkostade serierna – med stor kärlek. Allt dussinmaterial slås ut. När säsongens två sista avsnitt släpps den 1 första juli tittar en stor del av världen.

ANDRA LÄSER