Krisen är en flygande matta

Det är redan decennier sedan konstnären Dzamil Kamanger fick sitt första pass. Men det lilla häftets enorma betydelse diskuterar han fortfarande i sin konst. I utställningen Distribution of Crisis som öppnar i Kabelfabriken i kväll deltar han med sina inramade "flygande mattor" med broderade passtexter och symboler.

– Som kurdisk iranier hade jag ingen rättighet till ett pass. Passinnehavare glömmer lätt vilka otroliga möjligheter ett pass ger.

Distribution of Crisis är en gemensam utställning där ett flertal konstnärer skildrar sin upplevelse av kris, en del från en säker position utanför krisen, andra från krisens epicentrum. Flyktingkrisen står nära till hands men konstnärerna vill lyfta fram perspektivet att kriser sällan är så endimensionella som mediebilderna och -rapporteringen ger uttryck för. De personliga kriserna som uppstår korrelerar inte nödvändigtvis med omvärldens definition av "kris".

Sepideh Rahaa skildrar till exempel temat med en performans om äktenskap. Som två gånger gift, en gång i Iran och en gång i Finland, ville hon använda sina egna upplevelser som bas.

– En kris är inte bara att ha upplevt krig. Krisen manifesterar sig i det dagliga livet. Den kan vara en kulturell dialog, eller en människas försök vänja sig vid något nytt.

Installationen hon bygger som stöd för sin performans är ljus, glittrig och fylld av kärlekssymboler, precis som ett lyckligt bröllop ska vara. Kan en kris verkligen gömma sig här bland allt tyll och alla drömmar? Rahaa plockar upp ett granatäpple och förklarar att den i Iran används vid bröllop som en symbol för bland annat kärlek och fertilitet.

– Men också som en symbol för livet. Granatäpplet är hemlighetsfullt. Det enda sättet att få veta något om innehållet är att modigt bryta upp skalet. Då får man veta om frukten är söt och god eller kanske rutten alltigenom.

Krisen kan också vara ett hår. Det säger åländska Nayab Ikram som reste till Pakistan för att göra en videoperformance. I videon klipper hon av sitt långa svarta hår, och gräver ner det i jorden i Pakistan som en symbol för att ha rötter i två skilda kulturer. Men performancen visade sig oväntat svår att genomföra.

– Efter att jag grävt ner håret kände jag bara "nej det här går inte". Så jag grävde upp håret igen och så fick det åka tillbaka hem till Finland igen, smutsigt och sandigt, säger hon och skrattar.

– Jag hade verkligen ingen aning om den starka reaktionen. Men hår är betydelsefullt och symboliskt särskilt för kvinnor. Våra hår har varit en symbol för så mycket: kultur, kvinnlighet, straff, frigörelse från roller och uppfyllandet av roller, säger hon.

Magdalena Åberg och Nina-Maria Oförsagd som ordnade utställningen funderar också på kriser i sina verk, Åberg genom målningar och Oförsagd genom en serie verk som visar den grafiska, spelaktiga verkligheten av kriget i Syrien och Irak.

Det är inte alltid lätt och okomplicerat att göra konst om flyktingkrisen mitt i den pågående kulturdebatten om "flyktingkonst" och om det verkligen är etiskt att göra konst av flyktingars lidande.

– Samtidigt tycker jag att konstnärer måste reagera när något sådant som flyktingkrisen sker. Jag började skapa den serie som nu ställs ut när jag helt enkelt kände att jag märkte att andra arbeten slutade kännas relevanta. Det viktiga är kanske att man tar tanken ett steg vidare, från reaktion till diskussion och kommunikation, säger Magdalena Åberg.