När jag blickar tillbaka på konståret 2020 finns det en fråga jag ständigt återkommer till: varför hatar Finland foto?
Hata är ett stort ord. För stort, kanske. "Varför bryr sig Finland inte om foto”, har ändå inte en lika arg klang, och det är specifikt en ilska snarare än besvikelse, eller dylik mjäkigare känsla, som ger upphov till denna fråga som gång på gång flyter upp till ytan av mina tankar. Det blev inga privilegierade utlandsresor detta år, och bristen på internationella fotokonstupplevelser förstärker min förundran över vad sjutton det är vi håller på med i Finland egentligen.
ANDRA LÄSER
