Krönika: Jag visste inte att svampar kunde vara så läskiga

Året började med att jag såg Ridley Scotts film Blade Runner från 1982 tillsammans med min tonårsson. I den berättas om en dystopisk framtid där androider är omöjliga att urskilja från riktiga människor. Harrison Ford springer genom ett mörkt och regnigt november-Los Angeles till tonerna av Vangelis kusliga syntmattor, och jagar en handfull ”replikanter” (som de kallas) som helst av allt vill programmeras om för att få evigt liv.

I filmen är det år 2019. Fyra år senare har vi fortfarande inte flygande bilar, och det största hotet från artificiell intelligens är inte att den hotar att göra revolt mot vår civilisation utan att den kan användas av lata studerande som inte orkar skriva sina uppsatser själva.

Nej, det känns inte särskilt trovärdigt att våra barn snart kommer att leka med onda låtsaskompisar som i den bioaktuella M3GAN, om en artificiellt intelligent mördardocka som löper amok.