Lågmäld japansk slow-reality

Glöm fylla, sex och dramatiska konflikter. Japanska Terrace House är en långsam och lågmäld realityserie där ungdomar som bor i ett hus pratar och lär känna varandra.

Hockeyspelaren Tsubasa Sato, frilansskribenten Mizuki Haruta, studenten Ami Komuro, snowboardaren Takayuki Nakamura, kocken Yuudai Arai och modellen Shion Okamoto är de första sex ungdomarna som flyttar in i huset i Terrace House: Opening New Doors.
Malin Slotte
21.09.2018 00:01 UPPDATERAD 21.09.2018 16:22

Terrace House finns på Netflix.

Sex ungdomar som inte känner varandra från förr sammanförs i ett hus i den japanska realityserien Terrace House.
Okej, vad är det med det då, det har vi sett förut? är kanske reaktionen.
Och det stämmer förstås, upplägget har vi sett tusen gånger om, men i övrigt är det här faktiskt något rätt annorlunda från vad vi är vana vid i genren.
Terrace House finns i många olika varianter, med en mängd säsonger och avsnitt, på Netflix: Boys & Girls in the City från 2015–2016, Aloha State från 2016–2017 och den nu pågående Opening New Doors som startade i december och fortfarande pågår. I stället för att skruva upp volymen för att överrösta andra serier i genren är det här en serie som gör tvärtom: vrider ner både tempo och volym. I motsats till serier med ett liknande upplägg finns här inget tävlingsmoment, och det betonas att det heller inte finns något manus. Serien handlar helt enkelt om att dokumentera vad som sker mellan ungdomarna. Deltagarna får också bege sig i väg utanför huset och ibland följer kameran med. Till sitt förfogande har de även bil.
Resultat är ett slags lågmäld, vilsam slow-reality, som visar hur relationer utvecklas, vänskapliga men också romantiska. De sex, som ibland byts ut när någon slutar, kan sitta kring matbordet och prata om helt vardagliga och odramatiska saker. Visst uppstår det konflikter, som alltid när människor möts, men det är inte bullrande dramatik.
Deltagarna är attraktiva tjugoåringar så det finns ofta attraktion med redan från start, men det finns inget krav på att bilda par. Här finns ingen fylla och inget explicit sex, som i de mest brutalvoyeuristiska västerländska varianterna. Kyssar finns det däremot. Många av de här dragen kan säkert tillskrivas den japanska kulturen, där man hälsar med vördnadsfulla bugningar, inte berör varandra med hanskakningar eller kramar. Och det är förstås därför man delvis tittar, för att få en inblick i en annan (umgänges)kultur.
Vackert är det också. Huset de bor i i den nu pågående säsongen Opening New Doors är en imponerande modern villa stilrent inredd i körsbärsträ. Ibland visas hisnande naturvyer från omgivningen.
I serien ingår även ett studioelement där några personer entusiastiskt och humoristiskt avkodar vad som händer i huset.

ANDRA LÄSER