Flanören både deltar och är utanför i författarnas Paris

Den aura Paris började få i början av nittonde seklet är i hög grad litteratörernas förtjänst. Lena Kåreland undersöker attityder hos nio författare, med ett par exempel också från tjugonde seklet.

Kanske kan flanerandets konst beskrivas som en form av iakttagelse. Flanörer i Luxembourgträdgården i Paris i slutet av 1800-talet.

”Än en vacker kvinna, än en fattiglapp, än något alldeles nytt, som mynten vid en ny regim, och i ett gathörn elegant enligt senaste mode”. Balzac kallar Paris ett ljuvligt monster och denna dubbla upplevelse är typisk för 1800-talets författare.

ANDRA LÄSER