Om en dryg vecka är det val. Jag trodde och hoppades på en valrörelse som skulle handla om rättvisa och bildning. För fattiga och rika. För vita och bruna. För kön av alla slag. För många språk. För dem som mår bra och för dem som mår dåligt. För alla.
Så blev det inte.
Trots den senaste tidens tätt duggande rapporter om sjunkande kunskaper, ökande skillnader och ökande segregation är det ganska tyst. Tittar man igenom vinterns ledarsidor i HBL, Vasabladet och Helsingin Sanomat finns där i och för sig utbildningsfrågor. Men de dominerar inte, undantaget den korta, men intensiva diskussionen om specialklasser för en dryg månad sedan.
