Sommarteater.
Postbackens sommarteater Främand´ skojar friskt om oförstånd och gör det skickligt. Allt är inte perfekt på premiären men här får jag äntligen uppleva det jag saknat i postcovidteatern: energisk spelglädje, medkänsla med de mest skiftande personer, relationer och öden – pulserande liv.
Några år har det varit farser på repertoaren på Postbackens sommarteater utanför Borgå och den runda scenen omgiven av dörrar, fönster, potatiskällare och publikläktare är som klippt och skuren för upplägget. Åbo Svenska Teater turnerade med Främlingen för tre år sedan.
Den okunnige förstår allt
Melina Segercrantz (Merete Lindströms) entré är effektiv, när hon kliver in på scen, breder ut sina armar och utbrister: "Jag är gravid". Ett panorama av personer och relationer rullas sedan upp. Vi har Melinas bror Elmer (Stefan Fröjdman) som anses ha en intellektuell funktionsnedsättning. Syskonen är arvtagare till ett gästgiveri.
Charlie Bäckström (Kim Gustafsson) dyker upp oanmäld, bedragen och olycklig. Vännen Groggy (Nestor Borges) och Värdinnan Bettan (Barbro Skogberg) förklarar att han är Främand´, en utlänning som inte kan tala, förstå eller läsa svenska för att han ska få slicka sina sår ifred.
Elmer visar sig ha oanad pedagogisk talang, blixtsnabbt lär han Charlie svenska. Resten rullas upp under föreställningen.

Sociala förvecklingar på Postbackens sommarteater. Bettan (Barbro Skogberg) serverar kaffe till Charlie (Kim Gustafsson) medan Groggy (Nestor Borges) följer med.
Tvärtomlogik
En del förklaringar och intrigtrådar blir lite på hälft på Postbacken. Främand´ bygger långt på karaktärsgestaltning och episoder. Någon eller någonting presenteras för publiken och så vänder man upp och ner på det. Då hamnar somt i skugga medan annat framträder tydligt i ett annat ljus. Greppet framhäver komiken.
Primus motor på Postbacken är mångåriga regissören Jermo Grundström och den både fysiskt och mentalt plastiske skådespelaren Kim Gustafsson, i det civila teaterpedagog på Akan (Borgå folkakademi).
De lockar fram det bästa i sin ensemble. Alla skådespelare har stått på Postbackens scen tidigare, man ser att de är gamla bekanta och att de har arbetat med sina roller. Därför klarar de så bra av att presentera överraskningar på scen.
ANDRA LÄSER