Trosförföljelse är också politisk

De gammaltroende är ett gott exempel på hur de som förföljs för sin tro upprättar samhällen och församlingar på annat håll samt håller fast vid sin religiösa övertygelse.

I juli besökte vi bland annat de ryskspråkiga ortodoxa gammaltroendes byar vid Peipussjön i nordöstra Estland. I byn Kasepää hade man redan tänt en midsommarbrasa fastän klockan var bara sju på kvällen då vi passerade. Det var midsommarafton enligt den julianska kalendern (6 juli). Därförinnan åt vi middag på Restoran kala-sibula, de gammaltroendes fisk- och lökrestaurang i byn Kolkja.
De gammaltroende vid Peipus är ättlingar till de förtryckta ortodoxa som på 1600- och 1700-talet flydde till utkanterna av det dåvarande ryska riket eller gick i landsflykt. Till det nuvarande Estland kom de i tre vågor, de första redan i slutet av 1600-talet, då Estland och Livland ännu tillhörde Sverige. Flykten var en följd av den stora schismen inom den ortodoxa kyrkan efter att kyrkan under patriarken Nikon på initiativ av tsar Aleksej genomförde reformer i liturgin enligt grekiskt mönster. De som ville hålla fast vid de gamla formerna förföljdes.
Själva kallar de sig starovertser (gammaltroende), medan den av andra använda termen raskolniki (schismatiker) är pejorativ. I dag utgör de gammaltroende i Estland cirka tiotusen i elva församlingar. Många av församlingarna saknar präster. Deras förhållande till den ryskdominerade estniska ortodoxa kyrkan, som underlyder Moskvapatriarkatet, är inte hjärtligt.
Vi hade knappt återvänt till hemlandet då vi hörde att Jehovas vittnen har förbjudits i Ryssland enligt en lag om ”extremism”, att deras lokaler stängs och deras skrifter beslagtas. På samma sätt behandlades de gammaltroende i Ryssland. I synnerhet på 1800-talet stängdes deras kyrkor och beslagtogs deras ikoner och liturgiska böcker.
Europeiska människorättsdomstolen har redan tidigare fördömt Ryssland för behandlingen av Jehovas vittnen liksom i många andra frågor, till exempel för förbudet mot så kallad homopropaganda. Duman stiftade 2015 en lag som ger rysk lag företräde framför människorättsdomstolen. Ryssland anslöt sig till Europarådet 1996 och underkastade sig därmed människorättsdomstolens jurisdiktion. Den ryska grundlagen tryggar religionsfriheten.
Jehovas vittnen förföljs också i många andra länder, framför allt för deras vägran att fullgöra militärtjänst.
De gammaltroende är ett gott exempel på hur de som förföljs för sin tro upprättar samhällen och församlingar på annat håll samt håller fast vid sin religiösa övertygelse. Andra exempel är de franska kalvinistiska hugenotterna. Också emigrationen till Nordamerika berodde en gång i tiden till en del på religiöst förtryck och emigranterna bildade ofta religiösa samfund i det nya landet. De som tvingas lämna sitt land på grund av politiskt förtryck organiserar sig sällan såsom de religiöst förföljda. Å andra sidan är religiöst förtryck i allmänhet också politiskt, där staten och den dominerande religiösa riktningen, till exempel ortodoxa kyrkan i Ryssland i samarbete med tsardömet, kommunistpartiet eller Putinregimen, förtrycker de religiösa minoriteterna. Inte heller vår lutherska kyrka är oskyldig i det avseendet.
ANDRA LÄSER