Insändare: Inget parti vill lösa den hjärtlösa utslagningen

Mika Lille hör till de sällsynta debattörer som tidvis aktualiserar de nödställdas utslagning. Det gjorde han senast (HBL 13.12) med att fråga vilka riksdagsledamöter vill åtgärda den värsta fattigdomsmisären.

Bland de nuvarande riksdagsledamöterna finns ingen sådan. Eventuellt kan nya kandidater säga sig önska förbättra de nödställdas situation, men de har inget stöd av sina partier i det avseendet. Då är möjligheterna närmast omöjliga. Den nuvarande regeringen har inte gjort något i det avseendet utan företräder utslagning och social misär utan minsta åtgärd. Jag kontaktade ett regeringsråd på Social- och hälsovårdsministeriet för två år sedan, som sköter den sociala bastryggheten med utkomststöd, och frågade om regeringen avser att höja det och svaret var nekande. Inga sådana planer finns i regeringen och nu går dess mandat ut.

Grundutkomststödet blir 535 euro nästa år och är under all anständighet och helt utanför vad ett rättssamhälle borde kräva. Men vår allmänna rättsövervakning med justitiekansler (JK) och justitieombudsman (JO) har vräkt ner de nödställda för misärens brant i alla tider och med dem finns inget hopp. Ser vi bakåt höjde JO Klas G.Ivars rösten till de nödställdas försvar, men det brydde inget parti om. JO Jakob Söderman gjorde det något klenare, men dock med förbättrande avsikt och JK Paavo Nikula i samma grad. De hade som lagkunniga tagit till sig vad grundlagen och konventionerna om mänskliga rättigheter skulle kräva av fosterlandet, medan övriga i dessa befattningar totalt missat det.

EU:s sociala kommitté och Europarådet för mänskliga rättigheter har under flera år uppmanat Finland att skrida till åtgärder mot den alltför hårda utslagningen av de nödställdas sociala bastrygghet, men det har varken regering eller riksdag brytt sig det minsta om.

Därtill indrogs indexjusteringen av utkomststödet för vissa år och kompensation skulle införas senare, men det har aldrig skett. Vid riksdagsvalet 2011 lovade alla partier göra en nivåhöjning med 100 euro utom Samlingspartiet som är beryktat för att kämpa mot fosterlandets hederlighet. Men redan i regeringsförhandlingarna hade alla partier glömt det löftet. Samma som med SDP 2019 som vann valet mycket knappt genom att lova höja folkpensionen med 100 euro, men som partiet svek genast då vallokalerna stängde. I stället har dess regering indragit invalidavdraget och höjt vård- och medicinavgifterna. Och bibehållit den hårdare beskattningen av pensionärerna.

FPA och dess forskningsavdelning har grundligt utrett vad den minsta nivån på grundutkomststödet borde vara och kommit till att det nu borde vara 750 i stället för 535 euro. Därtill diskriminerar utkomststödet pensionärerna hårt för de ges ingen fridel vid uträkningen. Både löner och pensioner är förvärvsinkomst i lagen och löntagare beviljas 150 euro som fridel vid uträkning av utkomststöd, men i lagen har tillagts att i detta avseende är pensioner inte förvärvsinkomst. Helt horribel diskriminering.

Men alla partier applåderar om de i riksdagen kommer åt att klämma åt fattiga pensionärer och arbetslösa. Den hatinriktade attityden mot dessa medborgare är starkt befäst i riksdagen.

Miljöminister Maria Ohisalo är även fattigdomsforskare och har nu inför valet uppgett att De Gröna kräver en nivåförhöjning av grundutkomststödet med futtiga 50 euro. Hon förkastar därmed FPA:s fattigdomsforskning som anser att 750 euro vore minsta möjliga belopp medan Ohisalo föreslår 585 euro. Men ändå bättre än ingenting som de övriga partierna står för.

Till exempel de sjuka pensionärer som inte orkar handla och tillreda mat kan inte av 535 euro betala för kommunens hemkörda mat som kostar över 300. Därtill täcker stödet inte alla behövliga livsmedel, utan de blir undernärda vilket förvärrar deras sjukdomstillstånd. Många av dessa pensionärer har så höga sjukdomskostnader att de blir tvungna att leva med livslångt utkomststöd och sjukpensionärer finns från 16-åringar till över 100-åringar.

Listan över vad grundutkomststödet skall räcka till vore så lång att utrymmet inte längre räcker till för det. Och tillgångar tillåts till högst 50 euro i kontanter. I alla fall visar det tydligt att Finland inte fyller grundkraven för att vara en etablerad rättsstat.

Bo Holmberg, Karis