Philip Teir: Tomtens bekväma livslögn

För trettio jular sedan, omkring sextiden på kvällen, knackade det på fönstret. Jag spejade ut mot gården men såg bara min farmors och farfars kristallkrona som speglades mot rutan. När jag tryckte näsan närmare fönstret märkte jag några spår i snön.

Magin varade inte särskilt länge, för min kusin sa att det bara var Peter som klätt ut sig igen. Jag visste inte vem Peter var, det var första gången jag hörde om den här Peter, och när jag ställde en följdfråga berättade min bror rådigt för mig att Peter var grannen.

Aha, tänkte jag, och det var som om en lampa tändes i mitt huvud, och något slags uråldrig kunskap som legat latent dök plötsligt upp till ytan.