Deontay Wilder är före detta världsmästare och hör på alla mätare mätt till de fem bästa tungviktarna i världen. Helenius hade imponerat i sina två senaste matcher mot Adam Kownacki men mot den blixtsnabbe Wilder såg finländaren både seg och långsam ut.
Wilder hör till boxarna med mest slagkraft. Helenius tog en rövare och försökte få förhandsfavoriten ur balans med att gå ut i aggressiv stil. Helenius och hans stab hade sannolikt räknat ut att det han inte orkar med alltför många ronder i samma ring som Wilder. De två har sparrat mycket och ofta mot varandra och Helenius kände mycket väl till att amerikanen har dynamit i nävarna.
Högern som träffade Helenius förde den ålandiserade Borgåkillen in i den otäcka zonen av medvetslöshet. Knockouten i slutet av första ronden var ännu en påminnelse om riskerna som ständigt är närvarande i proffsboxning.
Varje smäll mot huvudet ökar risken för permanenta hjärnskador. Mot den bakgrunden var det inte så överraskande att Helenius några timmar efter förlusten meddelade att karriären är över. Han träffade Wilder på sitt hotell och de två kompisarna kramades in 40 sekunder innan Helenius sade:
— Det var det. Jag är 38 år och har boxats i 25 år. Tack för att du gav mig den här möjligheten, säger Helenius.
Helenius är fortfarande ett hyfsat stort namn inom boxningen och helt klart finns en efterfrågan efter hans tjänster. För yngre boxare på väg uppåt kunde Helenius vara en ypperlig språngbräda. Men livet som en så kallad journeyman är inget att rekommendera. Det kan få ödesdigra följder rent hälsomässigt sett. Rent ekonomiskt kunde det vara hyfsat lukrativt men hälsan kommer först.
Helenius har under hela sin proffskarriär haft ett uttalat mål. Att bli världsmästare. Två segrar mot Kownacki höjde förväntningarna men Wilder bevisade med all önskvärd tydlighet att Helenius saknar en dimension eller två i sin boxning.
Helenius karriär befann sig i en återvändsgränd i medlet av 2010-talet då han kommit på kant med sitt stall Sauerland, hemsökts av diverse skador och tappat formen. Förlusten mot Johann Duhaupas kunde mycket väl ha blivit ödesdiger men Helenius hittade en ny vår med boskapsuppfödaren Johan Lindström som tränare. Många tvivlade på samarbetet men det bar Helenius närmare en titelmatch än någon finländare kommit sedan den store Gunnar Bärlunds glans dagar på 1930-talet.
Att förlora mot Wilder var ingen skam. Det har alla hans motståndare med undantag för den stora Tyson Fury gjort. Också Fury har Wilder golvat men britten har kommit tillbaka och vunnit. Den dimensionen saknades hos Helenius som trots att rapporterna från det förberedande träningslägret var positiva inte såg riktigt hundraprocentig ut.
Om Helenius gjort sin sista match som proffsboxare lämnar han ett enormt tomrum efter sig. Den finska proffsboxningen mår allt annat än bra för tillfället och framtiden ser rätt dyster ut.
Om nu inte Helenius trotsar oddsen en gång till och på något mirakulöst sätt studsar tillbaka efter golvningen i New York. Fysiskt lär han återhämta sig. Mentalt kan det vara tuffare. Och en knockoutförlust i första ronden ser aldrig bra ut på cv:n.
Om det här var Helenius sista match kan han blicka tillbaka på en karriär som innehöll det mesta. Och det känns också som att Helenius kom just så långt som talangen räckte till för.
