Insändare: Färdtjänsten rasar utför så det brakar

01.12.2022 18:18
Christel Slätis (HBL 29.11) nagelfar med rätta hur färdtjänsten blir bara sämre och sämre. Den rasar utför så det brakar. Regering och riksdag strävar till att med ny lagstiftning göra det ännu värre. Kommunerna för sin del har saboterat färdtjänsten i många år.
Slätis tar upp ett allmänt problem då hon beskriver hur omöjligt det är att få färdtjänsttaxi till glesbygden. Den förklaringen är enkel. Tidigare betalades för sökresan till kunden, men då det upphörde var följderna helt klara. Avsikten var att minska antalet resor och spara pengar. Det är klart att en taxi inte kan köra tio, tjugo eller trettio kilometer gratis efter en kund. Det kan dock betalas en ersättning på tio euro för långa sökresor, men den låga summan saknar helt betydelse.
Som Slätis beskriver händer det ofta att en taxi som är förbeställd till glesbygden eller överlag på mindre orter inte kommer alls. Eller att centralen genast säger att inga taxin finns att få. Kommunerna gör avtal med taxibolag som de stora Lähitaksi, Taksi Helsinki och flera andra. Många av dessa bilar kör inte alls färdtjänstresor för att ersättningen är för låg. De som kör tar dem som utfyllnadsköror när bättre köror inte finns att få.
De avtal som kommunerna gör upp är avsiktligt uruselt uppgjorda för att minska på antalet köror och därmed på kostnaderna. Taxina ska vara tillgängliga dygnet runt, men på många orter endast på vardagar till klockan 17. Allt mot gällande lagstiftning, men det bryr kommunerna sig inte om. De behöver inte vara rädda för att förpliktelser inte blir uppfyllda.
Slätis tycker det vore bättre om kunderna kunde få ringa direkt till en taxi som förr, men det gjorde kommunerna slut på för att försvåra tillgången. Nästa år då välfärdsområdena tar över färdtjänsten försvåras den ytterligare då man avser att dra in möjligheten att ta en taxi vid stolpen eller lediga taxin vid till exempel affärer, teatrar eller kyrkor.
Esbo stad förnyade konceptet för färdtjänsten som hade några bra inslag, men klarade inte av helheten. Däremot var utgångspunkten bra att upphandla taxina separat så att alla har möjlighet att vara med i verksamheten och då finns det ingen brist på bilar då det gäller stadsområden. Och att upphandla en förmedlingscentral som har enhetlig kontroll över situationen. Att ha flera förmedlingscentraler för enskilda taxibolag försvårar tillgängligheten betydligt.
Men Esbo misslyckades totalt med att inte ha en minimiavgift på till exempel tolv euro för en köra för det betyder att många taxin inte alls tar köror som ersätts med till exempel sex euro. Många färdtjänstkunder kan ta taxi enbart till en affär eller köpcentrum och i Esbo är resan då ofta under en kilometer. Esbo betalar inte heller för sökresan till kunden till avlägsnare områden som Bodom, Noux eller Siikaranta.
Därtill kräver inte Esbo att de taxin som man ingått avtal med ska vara tillgängliga för färdtjänst en viss mängd timmar och dagar.
I en upphandling vinner naturligtvis de som erbjuder lägsta priset, men för att tjänsten ska kunna fungera måste det betalas en minimisumma per köra och för sökresa för att kunder ska ha tillgång till taxin.
Vad upphandling gäller är den inte heller obligatorisk för offentliga servicetjänster om det anses att servicen inte kan fungera tillfredsställande.
Nu inför valet finns ett fåtal politiker som även börjat uttala sig om färdtjänsten och att de vill arbeta för bättre servicenivå, men säger ingenting om att deras partier inte går med på det och då är det till ingen nytta.
Den nya lagen om service för funktionsnedsatta försämrar möjligheterna för många äldre att kunna få färdtjänst på grund av funktionshinder. Den nya utgångspunkten är att allmänt åldrande, degeneration, ålderssvaghet och sjukdomar som är allmänt anknutna till högre ålder inte kommer att utgöra grund för färdtjänst på grund av svårartad funktionsnedsättning. Utan dessa stora mängder ska bekosta sina taxiresor själva eller hålla sig isolerade hemma.
Äldreombudsmannen Päivi Topo har hårt kritiserat de nya kriteriernas utformning och att strävan är att dessa äldre i högre grad ska överföras till socialvårdslagen. Enligt den är inkomstgränsen per månad cirka 1 400 euro och resornas antal mycket litet.
Riksdagen och regeringen har haft som strävan att makulera FN-konventionen för handikappade och EU-grundstadgan om de funktionsnedsattas möjligheter till jämbördiga kontakter med det omgivande samhället.
Bo Holmberg, Karis

ANDRA LÄSER