Bussar och spårvagnar styr Carla Hakalas jobb

När gatorna i Helsingfors plogas har bilister lägre prioritet än kollektivtrafik. Staden jobbar på en reform, men även förnyelsen ska i första hand gynna fotgängare. Den här tågordningen faller Carla Hakala i smaken.

Carla Hakala kör sin Wille över Stora allén i Brunnsparken. – Jag trivs med sådant här jobb. Jag har inget behov att sitta på ett kontor eller något sådant.
Den pågående snökanonen har kullkastat världens gång, också i Brunnsparken i södra Helsingfors. Här glider längdskidåkare förbi en hopplöst igenmurad, modern Mercedes Benz på väg uppför Stora allén. Den enes bröd, den andres död.
För Carla Hakala, 34 år, är rejält snöfall både och. Hon plogar snö med en Wille och har på söndagen tjänat en veckas lön på mindre än ett dygn. Men det har haft ett pris. Hon har ställt in allt som inte handlar om mat, sömn eller jobb. Och hon är inte anträffbar efter läggdags klockan 16.30.
– När prognosen utlovar en halv meter snö får man dra i bromsen på egna planer, och konstatera "jaha, snart ringer telefonen, nu går jobbet före allt annat". Under lugnare veckor orkar man göra något på kvällarna.
– Det viktigaste är att vinka åt barn, de blir så glada av det. Det sades när jag lärde mig yrket, säger Carla Hakala som plogar snö för nionde vintern.
Att hon nu gör rent i området kring Brunnshuset betyder att det mesta jobbet är klappat och klart.
Stadens underhållsbolag Stara har en tydlig lista som rangordnar gator och gångvägar enligt viktighet. Klass A, som Mannerheimvägen, är viktigast att hålla framkomlig. Till B-klassen hör exempelvis Bulevarden. Först därefter tar Carla Hakala och hennes kolleger itu med mindre bilvägar i klass C, vilket Mercedes Benz-ägaren lär sig den hårda vägen.
– Jag förstår riktigt bra att kollektivtrafiken går före
 personbilar. Det är ju mer folk som rör sig på en gång, säger Carla Hakala.
Hon själv äger ingen bil och är därför inte känslomässigt engagerad i frågan. Hennes hälsning till missnöjda medborgare är att allas önskemål inte kan mötas.
– Tyvärr är det då bilister som lider lite, men jag tycker ändå att vi ganska fort plogar också mindre gator och trottoarer.
Livligt trafikerade gator (I) plogas först. Tumregeln är att kollektivtrafiken i första hand ska funka, i andra hand att bilister ska komma fram. Gator i klass III kan få vänta på snöröjning i dagar.

"Din gata är sist"

Enhetschef Pekka Isoniemi på stadsmiljösektorn håller med och tillägger att det vore "ekonomiskt omöjligt" att ploga alla gator i staden så fort det snöar.
– Det skulle kräva en massa människor och maskiner. Våra krafter räcker helt enkelt inte för det.
I helgen gick staden ut med ett inlägg på Facebook som löd: "Vi varnar er på förhand. (...) Alla plogbilar står i beredskap. Din gata plogas åter sist av alla."
Pekka Isoniemi skrattar.
– Det var en rätt dålig formulering. Men det stämmer att vi får mycket feedback av invånare som tycker att deras gata borde vara snöfri genast.
Plogning handlar inte bara om bekvämlighet, utan även om säkerhet, tillägger Isoniemi.
– Om inte gångvägen plogas måste fotgängare ibland gå på gatan. Och kombinationen skolbarn och bil på samma fil är inte bra.
I värsta fall kan vissa tomtgator få vänta i två dygn på kommunal plogning. Genom en förnyelse av den nuvarande prioriteringen försöker staden få bukt med väntetiden. Framöver kommer bilister att i högre grad uppmanas parkera på bara en sida av gatan så den andra kan plogas.
Men reformen dröjer.
– Den berör alla mindre gator, i centrum och längre ut i förorter. Vi talar om år innan den träder i kraft.

Halvfullt glas

Vid lunchtid på måndagen är Carla Hakala på målrakan av sin andra 14-timmarsdag. Hon är påfallande klar i tanken och nöjd med sin tillvaro i hytten på Wille.
Men är hon undantaget som bekräftar regeln – att hennes skrå i allmänhet hatar snö?
– Det är ganska 50–50. En del skyr snö som pesten, andra är glada när det snöar.

Du har valt glädjen?

– Ja, jag väljer glädjen. Visst är det tungt, men ibland är det kul att hålla i gång på riktigt – så länge det inte pågår i tre månader, säger Hakala och skrattar.
Carla Hakala ser direkt resultatet av sitt jobb. Hur tillfredsställande är yrket? – Nio av tio. Men det förstörs såklart lite om det är storm. Då får man göra om det.

ANDRA LÄSER