Många planerade dopningstester i Rio gjordes aldrig

Enligt rapporten hittade man bland annat inte idrottarna och dessutom led antidopningsarbetet i Rio av allvarliga logistiska problem.

Det var särskilt svårt att hitta idrottarna i OS-byn. De tvingades höra sig för om var idrottarna befann sig av lagledarna och då handlade det ju inte mer om överraskningstest.

– Många av de aktiva som skulle testas i OS-byn kunde helt enkelt inte hittas och testaktionen fick avbrytas. Vissa dagar lyckades man utföra bara 50 procent, eller färre, av de planerade testerna, stod det i rapporten.

Det var meningen att genomföra 5 380 dopningstester under OS i Rio men endast 4 882 gjordes. Av de 450 testerna för idrottarnas biologiska pass genomfördes bara 47.

Av alla 3 237 idrottare som deltog i OS testades 28,6 procent.

Rapporten berömde också antidopningsarbetet i Rio. Man strävade inom ramen för testningsprogrammet att hitta högriskidrottare - och grenar, tveksamma prover analyserades snabbt och Idrottens internationella skiljedomstol Cas ersatte Internationella olympiska kommitténs som första instans när positiva dopningsprov behandlas.

Laboratoriet i Rio tackades för effektivt arbetet. I de förra olympiska spelen, vinter-OS i Sotji, bytte det lokala labbet ut ryska idrottares prover mot rena prover.