Problemen i Afrika är bakgrunden till befolkningsökningen

Ilkka Mikkola reflekterar (HBL Debatt 2.10) över utrikeskorrespondent Liselott Lindströms förtjänstfulla artikel (HBL 26.9) om migrationen i och från Afrika, och drar därefter sina egna slutsatser – att ”orsaken till fattigdom, svält och konflikter i Afrika är i grunden det att det föds för många barn”. Jag vill hellre vända på steken och påstå att orsaken till befolkningsökningen beror på just fattigdom, svält och konflikter.
Afrika är en enorm kontinent med över 50 självständiga stater där skillnaden mellan stater och länder kan vara väldigt stor med många olika mått mätt, till exempel vad gäller konflikter, utbildningsnivå och befolkningsökning. Därför är det besvärligt att dra alla dessa länder över samma kam, vilket vi lätt gör här i vårt land, där majoriteten av oss, vill jag påstå, har en för snäv, kunskapsfattig och till och med fördomsfull syn på Afrika.
Det jag här vill belysa är vilken avgörande betydelse stor fattigdom, låg utbildningsnivå, kvinnors levnadsvillkor och såklart samhällskonflikter, vilka för det mesta har en decennier lång historisk bakgrund bakom sig, har på den vanliga människans, oftare kvinnans, möjlighet eller svårighet att reglera barnfödseln.
Det borde vara ett allmänt känt faktum att ju högre levnadsstandard och utbildningsnivå ett land har desto större inflytande har det på en minskad befolkningsökning och barnreproduktion. Vi har vårt eget land som ett utmärkt exempel där befolkningsmängden väntas minska inom en nära framtid. Kvinnans möjlighet till utbildning, arbete, och ett mera självständigt och självförsörjande liv ökar också på hennes möjlighet att reglera hur många barn hon föder, ger henne helt enkelt en möjlighet att välja, göra livsval.
Om du lever i stor fattigdom med små eller obefintliga möjligheter att utbilda dig, få ett arbete och ombesörja ditt eget och eventuella barns liv – det här gäller så konkreta saker som att ha mat på bordet och tak över huvudet, och att kunna leva ett tillräckligt tryggt liv utan krig, våld och naturkatastrofer – så är du oftast beroende av andra vuxna, och konkret av att vara gift.
Stor fattigdom, låg utbildningsnivå, okunskap och instabilt samhälle leder också till att du inte har möjlighet, varken ekonomiskt eller kunskapsmässigt, att få tillgång till effektiva preventivmedel eller har möjlighet till laglig och trygg abort vid behov. En stor fattigdom är många gånger ett stort hinder för barn, både flickor och pojkar, att gå i skola och senare studera, när du som förälder inte har råd att köpa skor eller skoluniform, häften och pennor, och dina barn måste gå flera kilometer fram och tillbaka till den närmaste skolan. Ett hinder för ett barn i stor fattigdom att ta till sig den undervisning som erbjuds är helt enkelt bristen på mat. Om du som barn måste leva på bara ett mål mat om dagen orkar du nödvändigtvis inte gå i, och till, skolan. Det här är en verklighet för alltför många barn på många håll i världen, en verklig fattigdomsfälla.
Vägen till en reglerad befolkningsutveckling är en minskning av fattigdom och umbäranden, en minskning av naturkatastrofer, som ökar fattigdom och matbrist, genom aktiva klimatåtgärder globalt, och att ge alla barn och också kvinnor en möjlighet till utbildning. Vi har sett hur det går när en stat, Kina, med diktatoriska tvångsmedel försökt reglera sitt lands befolkningsökning. Det är inte den rätta vägen vare sig för den enskilda människan eller för ett land, eller för EU.
Att hota med att Finland kanske i framtiden måste ta emot en miljon personer från Afrika är orättvist och baserar sig inte på några fakta över huvud taget. De människor som har kommit och kommer från Afrika hit är mer än välkomna.

Ira Grandén,

Helsingfors

ANDRA LÄSER