Insändare: Nej tack till regeringens förslag om pension för företagare

Tidigare i somras gav regeringen ett förslag till ändringar i lagen om pension för företagare (”FöPL”) till riksdagen. I statsrådets pressmeddelande framför man att syftet med ändringarna är att ”förbättra företagares pensionsskydd och stödja verkställandet av lagen om pension för företagare” och att säkerställa att ”företagarens arbetsinkomst motsvarar värdet på företagarens arbetsinsats”.

Målet att ”förbättra företagares pensionsskydd” har länge varit önskvärt.

Den föreslagna reformen av FöPL riskerar dock snarare att försätta företagarna i en sämre situation. En del av regeringens förslag är att företagarnas pensionsförsäkringsavgift i fortsättningen ska fastställas utgående från en arbetsinkomst som motsvarar medianlönen inom företagarens bransch. Här finns risk för orimlighet.

Regeringens förslag om en schablonmässig bedömning baserat på medianlön kompletteras med att även andra omständigheter ska beaktas då arbetsinkomsten fastställs. Trots detta uppstår risk för att man alltför mycket fokuserar på medianlönen utan att beakta andra faktorer. Arbetsinkomsten kan då fastställas på en nivå som inte motsvarar det faktiska värdet av arbetsinsatsen. Särskilt ensamföretagare och småföretagare som bedriver verksamhet på deltid eller inom flera olika branscher kommer att lida om reformen i praktiken leder till en onödigt mekanisk process. I värsta fall kan konsekvenserna av en för stor fastställd arbetsinkomst innebära slutet för deras företag.

Låt oss som exempel ta en frilansande journalist. Frilansaren agerar som egenföretagare. Vid frilansande arbetar man i uppdragsförhållanden som innebär oregelbundna inkomster. Den föreslagna ändringen av FöPL innebär att en mångsysslande frilansare på en mindre ort kan bli tvungen att betala en pensionsförsäkring som motsvarar medianlönen av alla journalister, inräknat dem som är i arbetsförhållande hos någon större mediekoncern.

Vid sidan av problematik som kan uppstå för befintliga småföretag lockar reformen knappast flera nya entreprenörer att börja bedriva företagsverksamhet. En reform som denna medför mera byråkrati och hårdare bevakning av ”arbetsinkomsten”, kombinerat med risk för lägre flexibilitet vid bedömning av den enskilda företagarens situation.

Om vi verkligen vill förbättra företagarnas pensionsförsäkring och sociala förmåner bör vi skapa en modell där den enskilda företagaren själv får utrymme att påverka vad som är en rimlig pensionsförsäkringsnivå i det egna fallet. Över en viss miniminivå av FöPL-försäkring ska det finnas möjlighet att välja hur stort det ytterligare pensionsskyddet ska vara. Det är varken företagarvänlig eller socialt ansvarstagande politik att kortsiktigt utkräva FöPL-avgifter som kan begränsa ny, lovande småföretagsamhet samt tvinga företagare att lägga ner sin verksamhet.

Morris Liemola, Helsingfors