Nu kör nytt biovärmeverk på full effekt

På tisdagen skedde något i Nordsjö som Antti Saikkonen på elbolaget Helen väntat på. Träfliset på transportbandet förbrändes och blev till fjärrvärme. Och för första gången sedan den 9 december i fjol produceras den här fjärrvärmen nu på full effekt.

I rena siffror betyder det över 260 megawatt, alltså en fjärdedel av av all fjärrvärme som Helen producerar. Energin används bland mycket annat till att värma upp radiatorer i höghuslägenheter.

– Jag skulle säga att det inte finns någon annan anläggning i hela Finland som är lika energieffektiv. Vi använder unik teknologi för att ta till vara värmen, säger Saikkonen, som är projektledare för Nordsjös nya biovärmeverk.

Biovärmeverket ersätter en betydande del av fjärrvärmen som nu kommer från kolkraftverket på Hanaholmen. Om bara två månader körs det nämligen ner.

En förutsättning för stängningen var att den nya anläggningen i Nordsjö är i gång.

Nu kommer Helsingfors utsläpp att minska med 20 procent, uppger Helen.

När journalister och fotografer får besöka biovärmeverket för första gången är det full byggarbetarmundering som gäller: skor som skyddar tår mot krosskador, illgula arbetskläder och hjälm.

– Det här är fortsättningsvis en byggarbetsplats, förklarar Saikkonen medan vi blippar in oss på det tio hektar stora området.

Det finns mycket att se. I ett pyramidformat byggnadskomplex mottas och sorteras bränslet, alltså träfliset. I den 60 meter höga pannanläggningen sker själva värmeproduktionen, där fliset blir till fjärrvärme.

– Vi har byggt 10,5 kilometer nya fjärrvärmerör i den tunnel som går mellan Nordsjö och Bocksbacka.

Rören transporterar nu fjärrvärme ända in till innerstaden. 

En långtradare brummar framför pyramidbyggnaden. Den har lasten full av återvunnet bränslekross från Kervo. Fordonet kör in genom en dörr medan chauffören Janne Vuori hoppar ut och går till kontrollrummet. Golvet öppnar sig bak lastbilen och så tippas många ton träflis ned i hålet.

En dag som den här går det åt 350–380 ton träflis, bark och sågspån i timmen för att producera fjärrvärmen. För det krävs att 60–70 lastbilslass forslar hit bränsle om dagen.

Inne i pannanläggningen hörs ett lågt hummande från de många silverfärgade rören som går kors och tvärs.

– Vår panna är en så kallad cirkulerande fluidiserad bäddpanna. Inuti finns massvis med sand som vi cirkulerar. Biomassan brinner tillsammans med sanden. Fördelen med den här typen av panna är att det är jämna förbränningsförhållanden i den, säger Saikkonen.

Teknologin bakom den här bäddpannan är för övrigt känd som finsk know-how, berättar man på Helen.

Inne i pannan är temperaturen cirka 700–900 grader. Men när kol bränns är det ännu varmare, över 1 000 grader.

Träfliset och de andra träprodukterna innehåller 40–60 procent vatten.

– När de bränns uppstår vattenånga. I nästa steg i processen renar vi rökgasen och tar till vara värmen från ångan.

När rökgasen kommer ut ur pannan är den cirka 160 grader varm, men när den bolmar ut ur den 80 meter höga skorstenen har temperaturen minskat till bara mellan 11 och 15 grader.

– Vi försöker ta till vara så mycket värme vi bara kan.

Han lyfter fram anläggningens tre absorptionsvärmepumpar som en bidragande faktor till att man lyckas ta till vara värmen på ett effektivt sätt.

– Vi har försökt tänka på framtida scenarier och vilka egenskaper vi kunde integrera i anläggningen. Det går att göra om den så att den också börjar producera el. Det förutsätter att vi investerar i en turbinanläggning, säger Saikkonen.

Det är inte otänkbart att man i framtiden kan börja med infångning av koldioxid och uppföra en anläggning för vätgasproduktion eller för så kallad Power-to-X-teknik

– Runtom i världen och i Finland finns det både existerande projekt och planer på att ta till vara koldioxiden från biovärmeverken. Och det integreras sedan i produktionen av vätgas. Den möjligheten finns också här på vår anläggning. Det kommer vi att fortsätta utreda.