Vi behöver hitta på nya sanningar om hurdana män är

Det hela började så klart med förra veckans stora kultursnackis: skådespelaren Will Smith sprang upp på Oscarsgalans scen för att klappa till programledaren Chris Rock, efter ett skämt om Jada Pinkett Smiths sjukdom alopecia, som leder till håravfall. Mitt Twitterflöde blev hastigt halvfullt av analyser om hur skadlig och våldsam manligheten är. Den svenska författaren och kulturjournalisten Jens Liljestrand diskuterade också ämnet i en intervju med Expressen och sa:

"Vad är manlighet? Är manlighet alltid att tillgripa våld? Det finns en manlighetsnorm att du ska försvara din familj, att du ska försvara din fru. Kan det inte vara lika manligt att, om han nu ser att hans fru är sårad, försöka trösta henne? Eller lägga armen runt henne och säga att det här var fel sammanhang, här är de ju ojusta och taskiga. Nu går du och jag härifrån."

På onsdag kväll började det inte kännas mer nytänkande när jag gick till Gamlasgården för att se premiären av Världshistoriens pissigaste pojkvänner – och en och annan flickvän med Pinja Hahtola och Iida-Maaria Lindstedt på scenen. Den tvåspråkiga föreställningen gick i föredragsform och baserade sig på några av den svenska serietecknaren Liv Strömquists seriealbum. Talande för föreställningen var att den till viss del plockade samma poänger om manlighet och parrelationer som Strömquist mycket förtjänstfullt gjorde för snart femton år sedan i Einsteins hustru (2008).