Regeringens sista budgetförhandlingar är klappade och klara. Då budgeten presenterades blev det klart att regeringens fokus ligger på att tackla inflationen och energikrisen. De föreslagna lösningarna är bland annat höjt barnbidrag och sänkt mervärdesskatt på elen. En fråga förblev dock återigen obesvarad: vad tänker regeringen göra för studerande? Tydligen får vi lov att fortsätta ”kämpa på” – såsom vi fick göra under pandemin.
Just nu har vi en kraftig inflation som plågar hushåll runt om i landet. För dem med mindre ekonomiskt handlingsutrymme, såsom vi studerande, märks inflationen särskilt då vi handlar mat och köper andra basförnödenheter. Vi blir i allt större utsträckning tvungna att prioritera vad vi kan köpa för att utgifterna inte ska bli för stora.
För att hjälpa studerande igenom den värsta inflationen sedan 1990-talets depression borde man ytterligare höja FPA:s lunchmålstidsstöd. Regeringens beslut om höjning av måltidsstöd för studerande med 50 cent är otillräcklig med tanke på hur mycket priserna vid studerandes lunchrestauranger har ökat den senaste tiden.
Börjar studerande lämna bort sin viktigaste måltid i form av studentlunchen för en näringsfattig, men billigare lunch från närbutiken kan det få negativa konsekvenser för den studerandes psykiska och fysiska ork i vardagen. En ytterligare satsning på stödet för studentlunchen är både en investering i studerandes välbefinnande och en långsiktig investering i de yngre generationernas förmåga att axla framtidens samhälleliga utmaningar.
Förutom inflationen är köerna till mentalvården bland studeranden fortfarande långa – och något om terapigarantins förverkligande har vi inte hört om. Regeringen har fortfarande alla möjligheter att ta ett aktivt grepp för att förbättra studerandes situation.
På den offentliga sidan råder det brist på psykologer och de nuvarande psykologerna är överbelastade. Ska vi förverkliga terapigarantin måste vi omvärdera den offentliga sektorns resursallokering. Psykologerna jobbar med något som erkänt är en folksjukdom och lönerna bör svara upp till det. För att möta behovet av psykologisk hjälp måste vi göra den offentliga sektorn mer attraktiv som arbetsgivare.
Det är alarmerande att exempelvis studerande som lider av depression och är i akut behov av terapi kan tvingas vänta i åtta månader på psykisk hjälp. Förutom terapigarantin finns det definitivt utrymme för en bredare diskussion om förebyggande av psykisk ohälsa. Förebyggande arbete för psykisk ohälsa faller fortfarande i skymundan i den offentliga diskussionen kring välfärd och välbefinnande.
Studerandes situation måste ses över på allvar. Regeringspartierna betonade inför föregående val vikten av studerandes välbefinnande. Hittills har det endast varit tomma löften.
Vill vi att de yngre generationerna framgångsrikt ska kunna ta sig an framtidens utmaningar? Svaret är självklart. För att förverkliga det krävs konkreta åtgärder nu. Om inte den nuvarande regeringen tänker ta itu med problemet hoppas jag att vi efter nästa års riksdagsval får en regering som på allvar kommer att behandla studerandes välbefinnande som en verklig prioritet.
Morris Liemola, vice ordförande, Svensk Ungdom
