Insändare: Ingen ekologisk kollaps i skogen

Diskussionen i medierna den senaste tiden om den finländska naturens biodiversitet har varit synnerligen dystopisk. I allmänhetens medvetande har skapats en bild av att naturens ekosystem står inför en fullständig kollaps och att skogsbruket är den främsta orsaken härtill.

Beträffande biodiversitetsaspekterna hänvisas till inventeringen år 2019 av den finska naturens hotade arter som ger vid handen att för 31,2 procent av alla landets hotade arter är skogen deras huvudsakliga livsmiljö. Detta betyder å andra sidan att 68,8 procent av de hotade arterna trots allt lever i huvudsak andra miljöer än i skog. Diskussionen i medierna gällande biodiversitetsunderskottet handlar trots detta uteslutande om skogen!

I inventeringen konstateras att av skogsarterna är trots allt endast 9 procent hotade. Detta kan jämföras med andelen hotade arter i övriga naturtyper som inte påverkas av skogsbruket: kärr 10,6 procent, kulturpåverkad miljö 13,6 procent, stränder 13,7 procent, berg 23,3 procent,och kalfjällen hela 37,9 procent. Också då man ser till biodiversitetsindexet för nämnda miljöer ligger skogen i topp. Indexet skall tolkas så att ju närmare 1 desto bättre biodiversitet. Skogens index anges till 0,902 följt av kärr 0,894, kulturpåverkad miljö 0,859, stränder 0,854, berg 0,795 och kalfjällen 0,702.

Anmärkningsvärt är att jämfört med inventeringen 2010 har förändringen i index varit minst för skog och kulturpåverkad miljö (0,002 respektive 0,001) medan förändringen varit dramatiskt mot det sämre för bergbunden miljö och för kalfjällen. I inventeringen konstateras också uttryckligen att förändringen i biodiversitet under tioårsperioden har varit minst i naturtyper som påverkats av människohand. Rapporteringen i medierna har dock varit diametralt motsatt!

Den drastiska utvecklingen mot det sämre för mångfalden i bergs- och fjällmiljö, som minsann inte påverkats av skogsbruk, är anmärkningsvärd. Det har spekulerats om att den negativa förändringen i dessa miljöer beror på klimatförändringen. Osökt infinner sig frågan om i vilken mån klimatförändringen påverkat också minskningen av vissa skogsarters populationer, även om skogsbruket fått bära hundhuvudet?

Intressant är också att notera Londons naturhistoriska museums nyligen publicerade beräkning av biodiversitetsindex för EU-länderna enligt vilken Finlands index är näst högst efter Cyperns. Samtidigt har EU trots allt ålagt Finland restaureringsåligganden som medför de relativt sett högsta kostnaderna jämfört med övriga medlemsländer. Gröntvätt på hög nivå?

Med detta vill jag inte hävda att vi inom skogsbruket inte skulle ha orsak att visa större naturhänsyn. Vi kan alltid bli bättre. Förbättringar kommer också att ske per automatik i och med de nyss godkända nya kriterierna för PEFC-certifieringen som resulterar i bredare kantzoner mot vattendrag och framför allt i mera död ved, vilket en betydande del av de skogslevande hotade arterna är beroende av. Också förnyandet av den strängare FSC-certifieringens kriterier medför avsevärd större hänsyn framledes.

Carl-Johan Jansson, skogsbruksingenjör, Ekenäs