Jackie Chan kontra IRA

The Foreigner är en tät och spännande actionrulle med lite för mycket av det goda.

Jackie Chan på Pierce Brosnans kontor.
01.12.2017 10:17

ACTION/THRILLER

The Foreigner
Regi: Martin Campbell. Manus: David Marconi. Foto: David Tattersall. I rollerna: Jackie Chan, Pierce Brosnan, Orla Brady.
Jackie Chan möter IRA möter den moderna terrorismen. Så kunde man kanske karakterisera Martin Campbells The Foreigner, en politiskt spetsad actionthriller som därtill flirtar med Liam Neesons Taken. Underförstått: rör inte min dotter!
Men det är just exakt vad som händer i den djupt tragiska öppningssekvensen. Här har vi Jackie Chans kinesisk-vietnamesiska restaurangarbetare, Quan Ngoc Minh, som inför dotters examensfest gör en runda bland klädbutikerna i London. Och just då smäller det, med den påföljden att dottern – och ett tjog andra civilpersoner – får sätta livet till.
Det visar sig snart att det är en utbrytargrupp från IRA som står bakom bombdådet. Pierce Brosnans nordirländska toppolitiker och IRA-veteran är inte sen med att fördöma dådet men det räcker inte för den sörjande fadern.
Quan Ngoc Minh insisterar på att få fram namnen på de skyldiga – om det så innebär att han måste starta ett privat litet krig mot Liam Hennessy (Brosnan) och hans meningsfränder.

Äldre hjälte

Jackie Chan är inte den mest finstämda av skådespelare och så framstår The Foreigner mera som en actionfilm än som en renodlad konspirationsthriller (med det politiska spelet för ögonen).
Men som sådan är väl The Foreigner inte helt fel. Det är lätt att sympatisera med Jackie Chans rollkaraktär plus att specialeffekten i fråga den här gången – med ålderns rätt – låter bli att direkt klättra längs med väggarna.
Även i övrigt tycker man sig skönja en viss dramatisk pregnans. Tänker inte minst på Brosnans nordirländska minister som i ett desperat försök att rädda sitt och de sinas skinn får lov att samarbeta med de brittiska säkerhetstjänsterna.
Resultatet är en förvånansvärt tät och spännande historia, signerad före detta James Bond-regissören Martin Campbell (GoldenEye, Casino Royale) som iscensätter saker och ting med såväl tempo som temperatur.
Men okej, kanske blir det till slut lite väl mycket av det goda, av det vigilantvänliga åttiotalsstuket. Det är nästan så man tycker synd om irländarna.

ANDRA LÄSER