Teaterrecension: Kung Lear vänder på könen och visar på mönster kring mänskliga misstag

Nationalteaterns Kung Lear är ett pessimistiskt drama om onda, sjuka människor som för varandra och sig själva till avgrundens rand. Tolkningen är tydlig och grafisk. I speglar ser man glimtar av skörhet och en önskan om något bättre.

Föräldraskap på fall. Petri Manninen i rollen som Gloucester och Katariina Kaitue som Lear på Nationalteaterns scen i Vallgård.
03.03.2023 11:32

Teater

Kuningas Lear
Regi, översättning till finska och dramatisering: Tiina Puumalainen; visuell helhetsplanering: Teppo Järvinen; koreografi: Jukka Haapalainen, Sirpa Suutari-Jääskö; musik: Hannu Rantanen; ljudplanering: Jani Peltola.
På scenen: Sari Puumalainen, Esa-Matti Long, Petri Liski, Ilja Peltonen, Petri Manninen, Maria Kuusiluoma, Annika Poijärvi.
Förhandsföreställning på Vallilan Kansallisteatteri 1.3. (Premiär 2.3)
För några år sedan efterlyste man klassiker på teaterscenerna i Finland. För ett år sedan satte Nationalteatern upp Hamlet och nu har Kung Lear premiär på deras scen i Vallgård, Vallilan Kansallisteatteri. Helsingfors stadsteaters uppsättning av Runar Schildts Asmodeus och de tretton själarna dramatiserad och kompletterad av Juha Hurme är kanske ett led i samma trend. I Åbo har man också spelat flera klassiker de senaste åren, bland annat Tjechov.
Frågor som infinner sig är varför man sätter upp just den här klassikern, vad säger den vår tid och vårt samhälle idag, och hur gör man den?

ANDRA LÄSER