Regeringen smular sönder sin coronatrovärdighet

Coronaviruset har ständigt överraskat oss och ständigt visat att det är väldigt svårt med framförhållning.

Ändå måste man förundra sig över att regeringen inte satte i gång förberedelserna för att införa ett coronapass i våras eller somras. Frågan utreddes, men en egentlig lagberedning inleddes inte.

Som Sylvia Bjon skrev i sin analys i HBL (24.8) är det även ytterst förvånande att vaccineringsgraden inte alls beaktas i smittskyddslagen. Det är enbart incidensen som räknas. Ändå har antalet smittade och incidensen inte längre samma betydelse som tidigare i och med att allt fler är vaccinerade två gånger och därmed i de allra flesta fall är skyddade mot allvarliga former av covid-19. Det innebär att sjukvårdens kapacitet enligt experternas bedömning inte är hotad.

Samtidigt är det klart att Finland har klarat pandemin mycket bra under de första 18 månaderna. Det ska vi inte glömma.

Det har sagts och skrivits flera gånger att det är svårare att ta sig ur restriktioner och nedstängningar än att gå in i dem. Det bevittnar vi nu igen.

Tidigare i augusti förhandlade regeringen om en förändring av den rådande coronastrategin. Vad den nya strategin innebär vet vi ännu inte.

Men med statsministern i spetsen uttalade sig många ministrar klart och tydligt om att det nu gäller att återgå till ett mera normalt liv, att öppna upp samhället – också kulturen och hobbyverksamheten – på nytt.

Det finns en medvetenhet om att barn och unga är i behov av sociala kontakter och fritidsverksamhet – och att många mår riktigt dåligt på grund av begränsningarna.

På samma sätt ger många ministrar uttryck för att de vet att kulturfältet har behandlats illa. Varken de som arbetar med kultur eller den stora allmänheten har längre förståelse för eller tålamod att stå ut med att det är tillåtet att sitta nära varandra på krogar, i bussar och metro – men inte på teater, konserter eller fritidsaktiviteter.

Det beror på lagstiftningen, men det har funnits tid att ändra den så att olika samhällsområden skulle behandlas ungefär lika.

Familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) utgör ett undantag i regeringen. Hon har givetvis en central position när det gäller pandemihanteringen. Kiuru är alarmistisk och tycks inte vilja se det som de flesta experter redan länge har gett uttryck för: att situationen nu är en annan än tidigare under coronapandemin.

I en intervju som Helsingin Sanomat publicerade i lördags säger Kiuru visserligen att hon vill öppna samhället, men samtidigt talar hon om att Finland balanserar på en knivsegg och att vi snart kan befinna oss i ett smittläge där vi har tappat kontrollen.

Kiuru fick genast mothugg av experter vid Institutet för hälsa och välfärd och Helsingfors universitetssjukhus. De delar inte alls hennes situationsbild.

Det verkar som minister Kiuru, och kanske också hennes ministerium, har fastnat i och har svårt att frigöra sig från det tidigare pandemiläget.

Ändå har Social- och hälsovårdsministeriet kommit med nya anvisningar 17.8 och 19.8 där man ritar upp undantag för barn och ungas fritidsverksamhet och för tvåmetersregeln.

Dessvärre är de välmenande anvisningarna väldigt problematiska. För det handlar om anvisningar som står i konflikt med lagstiftningen. Författningsexperten Pauli Rautiainen säger i HBL 21.8 att det hela är en politisk manöver och att regionförvaltningsverket inte har någon annan möjlighet än att följa lagstiftningen.

Så måste det vara i en rättsstat. Det är faktiskt ironiskt att det i Finland, där vi gärna framhäver att vi är en rättsstat, sker sådana här övertramp. Enskilda politiker, eller ministerier, ska inte kunna styra myndigheter på ett sätt som står i konflikt med lagstiftningen. Land ska med lag styras.

Den trovärdighet och auktoritet som regeringen och statsminister Sanna Marin byggde upp i början av pandemin smulas sönder om man inte får rättning i leden och enas om vad man vill signalera.