En måste bara gilla Prilla! Christel Rönns lilla skogsmus har förkärlek för stora ord

En måste bara gilla Prilla! Vilken fantastisk bekantskap hon ändå är, denna lilla skogsmus med förkärlek för de stora orden, typografiskt återgivna i versaler, så de liksom sväller i betydelse. När stötte du senast på ordval som exceptionellt, originellt, monstruöst, kulturellt, kryptiskt, gigantiskt, groteskt, sensitivt eller absurt i en bilderbok med adress till de allra yngsta läsarna? De svåra orden blir också på barnlitterärt maner snubbeltrådar: fatalt blir ”falat… fati … falafel”, enigma ”eni … emima … megamamma”. Som grepp uppfattas de många felsägningarna/stavningarna i barnböcker ofta ge den unga läsaren övertaget om hen vet bättre, men lika gärna kan det innebära att skämtet svävar över barnläsarens huvud, eller helt enkelt illustrerar barnets sökande i språket: hur heter det egentligen?