Är vindkraften så helig att allt ska offras för den?

Rurik Ahlberg tar upp en viktig fråga i sin I dag-kolumn: Vem får använda den nya ”gröna” elektriciteten? (HBL 28.10). Det blir mindre koldioxid bara om vindkraften ersätter energi som annars skulle skapas med fossila bränslen. Utan den samhällsnyttan har vi ännu större skäl att ifrågasätta den miljöförstörelse i klassisk mening, de intrång i levande natur och i människors närmiljö, den accelererande vindkraftsutbyggnaden riskerar leda till.
Just nu är det aktuellt med Ilmatars vindkraftsprojekt i Lappträsk-Lovisa.
Inför etapplandskapsplanen 4 för Nyland gjordes 2013–2014 utredningar. Man hittade ett enda större sammanhängande skogsområde vid gränsen mellan Lappträsk och Lovisa (i en region som saknar andra rekreationsområden). På det området klämde man in en möjlighet för vindkraft. I september godkände Lappträsk Ilmatars vindkraftsplaneringsinitiativ. Bolaget vill på ett 4 000 hektar stort område planera för 20 vindkraftverk med 350 meters svephöjd och 250 meters rotordiameter. Total kapacitet 140-200 MW (utfall kanske hälften). Ytterligare tio kunde placeras på Lovisa-sidan.
Frågan om vem som ska få använda Lappträsk-produktionen har ännu inte ställts. Hoppas på ett bra svar. Men undrar framför allt om samhällsbehovet av en vindpark just på den platsen är större än den långsiktiga samhällsvikten av att bevara skogsområdet. Ur rent lokal synpunkt behövs det inte mer ”grön” elproduktion precis i Östnyland. Hästholmens reaktorer matar tillsammans in runt 1 000 MW i stamnätet och allt tyder på en fortsättning där. Av större skogsområden finns det bara ett. Och man hade tydligen så svårt att få parken att rymmas att några gårdar hamnade inom parkutmärkningen.
I arbetet med landskapsplanen verkar man delvis haft en naiv föreställning om hur vindkraftstornen påverkar skogen. ”Vindkraft tar inte mycket plats.” Inte? Skogsbruk, bär- och svampplockning, rekreation skulle kunna fortsätta ungefär som förut. Skogsbruk, delvis, jo. Men resten! Man förutsåg inte teknikens snabba utveckling, att svephöjden skulle mer än fördubblas – och rotorfältet mer än fyrfaldigas – redan under de följande tio åren. Och i mycket garderade man sig med att det är i den slutliga planeringen man ska säkerställa att allt blir rätt. Få se.
Var är De Gröna? Finns det någon som bryr sig om natur i sig? Eller är vindkraften en så helig ko att allt ska offras för den? Oberoende av vad elen används till. Och vem som förtjänar på den.

Mona Grönstrand,

Lovisa

ANDRA LÄSER