Imponerande helgjuten och kärnfull symfonisk debut

Sebastian Fagerlunds estetik har förskjutits i en mer lättsmält riktning utan att för den skull förlora ett uns av sitt välbekanta uppfordrande sting.

Sebastian Fagerlunds kammarsymfoni – som enligt HBL:s recensent Mats Liljeroos kunde ha benämnts symfoni nr 1 – är ett tematiskt konsekvent symfoniskt bygge med en äktsymfonisk spänning integrerad i den dramaturgiska gestiken.
Mats Liljeroos
07.03.2022 14:25 UPPDATERAD 07.03.2022 19:42
Det är inte helt lätt att avgöra huruvida det åtminstone delvis är fråga om något slags kulturhistorisk indoktrinering hos lyssnaren, men Sebastian Fagerlunds i fredags uruppförda kammarsymfoni röjde inte desto mindre uppenbara kontaktytor till vårt lands genom tiderna främsta symfoniker. Om allusionerna är medvetet inplanterade eller framsprungna ur nämnda kollektiva undermedvetenhet är ytterligare ett delikat spörsmål som förvisso kan penetreras.

ANDRA LÄSER