Insändare: Stenbäck ser snävt på Biaudets och Rantalas tvekamp

I en kolumn (HBL 7.3) polemiserar förre SFP-ordföranden Pär Stenbäck under rubriken ”Den nygamla tvekampen” kring konstellationerna i Helsingfors inför riksdagsvalet. Han målar upp en kamp som inkluderar enbart Eva Biaudet och Marcus Rantala. Stenbäck gör sig skyldig till det som han i sin kolumn kritiserar andra för: att fokusera intresset på enbart två av kandidaterna. Ska man fyra veckor före valet helt sonika utdöma chanserna för de övriga 21 meriterade och kunniga kandidater som SFP ställer upp i Helsingfors? Hur påverkar det motivation och kämpaglöd bland dem?

Tveksam är jag också annars till begreppet ”tvekamp”. Stenbäcks svartvita slentrianklassificering av de två berörda kandidaterna är enbart vilseledande. Det kan jag intyga som stöder den ena av dem, utan att för den skull ha förmånen att höra till den exklusiva gruppen ”gubbarna på Svenska Klubben och Handelsgillet” (Stenbäcks formulering).

Det finns SFP:are som överväger att den här gången rösta på ett annat parti för att säkerställa eller motarbeta framgången för något av de tre stora partierna. Det är förståeligt, men kan utfalla kontraproduktivt. Sannolikt får vi någon form av koalitionsregering där SFP kan bli en attraktiv och aktiv part. Det har visat sig behövas för att bevaka svenska frågor gällande bland annat skola, vård, rättsinstanser och kultur. Men det förutsätter att SFP är tillräckligt starkt, med tillräckligt många riksdagsledamöter.

En mera nyanserad bild av de alternativ som SFP:s väljare i Helsingfors har skulle bättre tjäna de säkert vällovliga syften som låg bakom Stenbäcks kolumn; nämligen att väcka intresse och aktivitet inför valet.

Henrica Bargum, Helsingfors

Svar Henrica Bargum har helt rätt i att fokuseringen på två kandidater är olycklig, men den är dessvärre en realitet och min kolumn beskriver denna realitet. Men även jag pekar på att övriga kandidater lider av den. Den kan inte förtigas då två kandidater, i val efter val, kör välfinansierade och högprofilerade kampanjer som lätt lämnar de övriga i skuggan. I längden är detta inte hållbart för SFP.

Jag kunde förutse att anhängarna till de två inte uppskattar att jag raljerar en aning över hur pratet går. Jag vill problematisera fokuseringen genom att tala öppet om den och samtidigt bidra till att öka intresse för valet.

Pär Stenbäck, kolumnist