Ny ägare men samma gamla visa i Chelsea

Thomas Tuchel har alltid en speciellt plats i Chelseasupportrarnas hjärtan efter att han vintern 2021 tog över Chelsea, vände lagets kurs på nolltid och avslutade säsongen med seger i Champions League. Förra säsongen var hyfsad sett till turbulensen kring förra ägaren, oligarken Roman Abramovitj, men i år har spelet inte stämt och resultaten uteblivit. Det brukar sluta på ett enda sätt, med att tränaren får sparken.

Thomas Tuchels gamla meriter och framgångar med Chelsea vägde inte tungt då han fick sparken efter en skral inledning på säsongen.
KrönikaJonas von Wendtjonas.wendt@hbl.fi
08.09.2022 08:00
Tuchel anses allmänt vara en av de skarpaste taktiska hjärnorna inom toppfotbollen med en inbyggd förmåga att snabbt kunna förankra sitt budskap till spelarna. Tuchels lag spelar utan undantag en strukturerad fotboll. Åtminstone så länge spelarna vill och orkar lyssna på honom.
Tysken, som själv tvingades avsluta karriären vid 24 års ålder på grund av en svår knäskada, har också gjort sig känd som en manager som lätt kommer på kant med sin arbetsgivare och vissa fall med sina spelare. I hans första klubb Mainz förlöpte det mesta lugnt men då han flyttade till jätten Dortmund började problemen snabbt hopa sig.
Dortmund spelade en väldigt bra fotboll och gav självaste Bayern en viss kamp om ligatiteln men i kulisserna rasade en tjurig maktkamp mellan Tuchel och vd:n Hans-Joachim Watzke. Watzke tyckte Tuchel var besvärlig och Tuchel ansåg Watzke vara en maktfullkomlig amöba som inte förstod sig på fotboll. Det slutade som det brukar. Vd:n satt kvar, managern försvann.
Nästa stopp blev PSG, de stormrika shejkernas leksak. Första säsongen gav en obligatorisk ligatitel men uttåg i ett alltför tidigt skede i Champions League. Tuchel fick relativt fria händer på spelarmarknaden även om hans och sportchefens Leonardos förhållande började gnissla i ett tidigt skede.
Det blev ett par ligatitlar och framgång i den franska cupen. Poängrekord av olika slag slog PSG också under Tuchel men den heliga gralen vid namn Champions League lyckades han inte bärga. Närmast kom PSG med Tuchel covid-19-säsongen 2021 men det slutade i finalförlust mot Bayern.
Tysken uttalade sig i negativa ordalag om den stormrika och tämligen avlägsna ägarfamiljen vilket fick Leonardo att se rött. De två inledde en envig som också den slutade med sparken för Tuchel. Leonardo lämnade senare klubben på grund av domarskandal där brassen spelade en central roll.
Tuchel såg, före han lämnade Paris bakom sig, till att hjälpa sin hemhjälps hjärtsjuka dotter. Tysken betalade för operationen och köpte hus och mark åt familjen i deras hemland Filippinerna så att de kunde återvända dit.
I Chelsea upplevde Tuchel en sällsynt berg-och dalbana under sina 18 månader i klubben. Tuchel förde laget till den största av bucklor och undgick att få sparken av Abramovitj som under sina är som Chelseas ägare gjorde sig av med tränare nästan i samma takt som han köpte upp fastigheter i London. Abramovitj tvingades fly hals över huvud från England då de sanktioner som väst tog i bruk mot ryska oligarker efter president Putins anfall mot Ukraina också gällde honom.
Efter en kaotisk vår och sommar tog amerikanska miljardären Todd Boehly över då han hostade upp fyra miljarder euro för Chelsea Football Club. Boehly och Tuchel kom snabbt på kollisionskurs och Tuchel tvingades lämna ännu en storklubb bakom sig. Ny ägare, samma gamla visa i Chelseas fall där tålamod varit en bristvara under så gott som hela 2000-talet.
Tuchel är en utmärkt projekttränare och ett ypperligt namn för storklubbar som vill ändra kurs och nå resultat snabbt. Däremot verkar tysken inte vara något namn klubbar ska satsa långsiktigt på.
Tysken behöver ändå inte oroa sig. Med hans cv finns alltid nästa jobb på lut. Blir inte överraskad om nästa adress blir Juventus eller varför inte Newcastle.
Graham Potter uppges vara Chelseas förstaval att ta över. Engelsmannen har gjort ett utmärkt jobb i Brighton som sett till resurser och material spelat och spelar en utmärkt fotboll. Lite synd för kuststadens stolthet om Potter faktiskt lämnar klubben.
Potter har så här långt under karriären fått njuta av arbetsro och styrelser som visat både tålamod och förtroende. I Chelsea, en klubb som under de senaste decennierna avverkat tränare i en snabbare takt är någon annan toppklubb, är det slut på den lyxen. I västra London är kraven skyhöga. Spelet ska vara underhållande och resultaten förstaklassiga. Ganska bra duger inte.

ANDRA LÄSER