Försenad faktura

De första veckorna sover jag 12 timmar per natt. Det tar nästan en timme att ta sig ur sängvärmen till nykokt kaffe. Sen bläddrar jag i inredningstidningar och river lite planlöst i det jag tror att är ogräs. Jag slarvar runt i en svart linneklänning med falufärg över sidan och kan inte hålla i en tanke mer än en minut. Jag går efter mjölk och fyller i stället en tvättmaskin. Kan omöjligt handla utan lista. Jag som tidigare kunnat handla medan jag tvättar och mjölkar min egen ko kan plötsligt bara göra en sak, om den saken är uppskriven på en lapp i handen. Med stora bokstäver.

Det kan vara tidiga tecken på demenssjukdom, det kan vara ålder men det kan också vara en horribel vår som först nu skickat räkningen.

Jag lägger mig under knotiga äppelträd som jag aldrig beskurit och sprättar upp fakturan med pekfingret. Där finns förstås grundavgifterna för fem barn, tre jobb och ständigt uppkopplad hjärna men vårens tillägg är förutom distansundervisning och coronaångest även död, sorg och svek.