På jobbet

Med tanke på hur mycket tid de flesta av oss tillbringar på arbetet skrivs det förvånande få kolumner om just det. Lite som med våra äktenskap. Alla vet vi att livet utspelar sig just där i den samvaron som finns i badrummet och runt kaffebordet. Min dag är beroende av tonen i kollegans god morgon, i stressen före deadline, i ljuset från skärmen i mörkret. Jag jobbar med grupper och gruppdynamik och på jobbet får jag lika mycket gjort vid kaffemaskinen som genom e-posten. Vi lever i de små gesternas värld, men högt är det de stora händelserna vi kommenterar. På kontoret, i klassrummet, på sjukhuset, i restaurangköket.

På jobbet diskuterar vi arbetets framtid, det stressade arbetstempot och pekar på undersökningar som visar att 65 procent av de som börjar skolan i dag kommer att arbeta i yrken som ännu inte uppfunnits. De utlovas i snitt fem år på varje post. Vad det betyder för skolväsendet har andra säkert räknat ut. Från mina barn vet jag att inte mycket har ändrats: till nästa måndag ska de skriva en uppsats om huruvida freden i Versaille var rättvis och redovisa för Pythagoras sats. Men till skillnad från det jag blev undervisad i är alla i klass 6B övertygade om att Christoffer Columbus var en skenhelig skurk och de kan föra en debatt om huruvida den islamska guldåldern trumfar renässansen.