Vore detta möjligt om det handlade om cancer?

"Jag bara undrar om någon skulle reagera om svenskspråkiga bara hade tillgång till en sorts medicin som dessutom var dubbelt så dyr som piller för de finskspråkiga?"

Sara mår inte bra. Det syns inte på utsidan men insidan är svart av självhat och ångest. Det är sällan en glad känsla åker genom den tunna kroppen och ingen verkar kunna trösta. Pappa steker plättar och mamma knackar på men det förblir stängt. Men nu ska Sara äntligen få en FPA-remiss till terapi. Hon vet inte riktigt vad det betyder men psykiatern gav henne en lista på sina "samarbetspartner” och sa att hon behöver terapi två gånger i veckan om det ska ha någon effekt. Sara ringer till den första på listan men hon har inte tid. Den fjärde bor på andra sidan staden och har möjlighet att börja först om fyra månader men provbesöket är en mardröm för terapeuten säger nästan ingenting. Han vill dessutom att Sara ska förbinda sig till att ses två gånger i veckan under ett år för att han ska ta henne som klient. Det känns omöjligt. Hon som knappt kommer ur sängen. Nu får pappa äntligen hjälpa och han tar fram datorn och googlar men hittar nästan inte en enda ledig terapeut som talar svenska. Han måste googla en hel natt för att förstå sig på KBT, KAT och KELA men fortfarande ingen hjälp på svenska. Man måste vara väldigt frisk för att kunna vara sjuk.

ANDRA LÄSER