I Yle-serien Knark talar finlandssvenskar om sin droganvändning

En person fick amfetamin av sin kompis pappa som fjortonåring. En annan fick inte hjälp för sin psykiska ohälsa på grund av sitt kokainbruk – ta itu med det först, var budskapet från vården. Och en tredje fastnade i läkemedelsmissbruk efter att ha skadat sig på jobbet.

Det är några av historierna som framkommer i Svenska Yles webbserie Knark på Yle Arenan. I sex kvartslånga avsnitt betas de sex vanligaste narkotiska substanserna i Finland av i tur och ordning. Programledarna Kristian Westerling och Mikael Stenlund, bekanta från Yle Extrems veckoslutsradio och Youtube, intervjuar både experter och användare. Användarna är alla finlandssvenskar och för programledarna var det viktigt att föra fram just det finlandssvenska perspektivet.

– Droger överlag är ett intressant ämne. Det är någonting som förekommer mer och mer både i nattlivet och bland unga. Då kan det vara bra att veta mera om substanserna, säger Mikael Stenlund.

– Jag har själv inte sett något program där man skulle ha intervjuat finlandssvenska ungdomar som använder droger. Det här är intervjuer man inte får så ofta, säger Kristian Westerling.

Samhällsdebatten om droger kretsar mycket kring avkriminalisering och injektionsrum, och handlar inte så mycket om rekreationell användning som utgör den tysta majoriteten av all droganvändning. Det är dessa användare serien väljer att fokusera på.

– Medierna har en tendens att rapportera om dem med väldigt svåra problem, och det är också en jätte valid story som vi har med. ”Casual use” har däremot inte belysts så mycket, säger Mikael Stenlund.

Stenlund och Westerling har jobbat med serien, som producerats av produktionsbolaget Clayhill, från och till under ett år. Timtals med intervjumaterial kring varje drog har klippts ner till mindre än en kvart. Droger är ett vitt begrepp, och substanserna är sinsemellan mycket olika. Därför anser de att det behövs mera information, både om själva drogerna och om dem som använder dem.

– Det är en serie om folks konkreta upplevelser och vad de varit med om. Folk använder cannabis av helt andra orsaker än kokain. Vi vill belysa de skillnaderna för att man ska få mera förståelse för substanserna, säger Mikael Stenlund.

– Vår målgrupp kan redan ganska mycket om droger. Det är stor skillnad på vad den vet om den vanligaste drogen cannabis som blivit så normaliserad de senaste årtiondena, jämfört med till exempel mina föräldrar, säger seriens producent Simon Karlsson på Yle Extrem.

Därför har programmakarna valt att låta publiken bilda sig sin egen uppfattning utan att skriva den på näsan. Seriens målgrupp har också en liberalare inställning till droger än tidigare generationer. Samtidigt legaliseras cannabis i allt fler länder och även i Finland har forskare på Institutet för hälsa och välfärd rekommenderat en avkriminalisering av cannabisbruk.

– Man får inte underskatta publiken. De är kapabla att ta till sig problematik som är mer komplex än vad tidigare drogupplysning gett sken av. Det behövs en mera mångsidig diskussion än att det är livsfarligt och du kommer att dö, det är inte rätt sätt att tackla det här, säger Kristian Westerling.

– Den här gammaldags drogretoriken att röker du en joint blir du genast missbrukare och förstör ditt liv går inte hem hos vår målgrupp. Sådan retorik gör att man inte lyssnar på information om riskerna heller. Men tar man upp riskerna i ett mera neutralt sammanhang kommer budskapet bättre fram, säger Simon Karlsson.

– Det är en jättesvår balansgång. Men vill man förstå varför folk tar droger måste man förstå att det känns bra att ta droger. Det är viktigt att det kommer fram, annars förstår man inte användarna, säger Kristian Westerling.

Där medger programmakarna att vissa saker som de intervjuade säger, som att det kan kännas bra att ta kokain när man inte mår bra, tagna ur sin kontext kan framstå som drogpositiva. Men de tror också att saklig information kan förta det spännande skimret kring droger.

– Det är ett intressant ämne för unga. Eftersom det är olagligt byggs det upp en mystik och den försvinner när man går på djupet med hur kemiska preparat påverkar hjärnan och vilka riskerna är. Det är att ta ner drogerna från piedestalen, säger Kristian Westerling.

– Det är känslor som jag själv kan känna igen och relatera till trots att jag aldrig testat illegala substanser, säger Mikael Stenlund. 

De anonyma finlandssvenska användarna som intervjuas tog utan att bli regisserade självmant upp även negativa aspekter. Hur det var att hitta personer som ville ställa upp vill de som gjort serien däremot inte gå in på för att skydda deras anonymitet, men det krävdes ingen övertalning.

– Droganvändning är hemskt utbrett i huvudstadsregionen och så pass vanligt att det inte varit svårt att hitta folk, nöjer sig Kristian Westerling med att konstatera.

Vissa var till och med beredda att medverka utan att anonymiseras av led-masker och få sina röster förvrängda. Det var redaktionens beslut att anonymisera användarna; eftersom substanserna de talar om är olagliga kan det till exempel påverka deras möjligheter att få jobb i framtiden. Den enda som ställer upp med eget ansikte är Emil Bergman som tagit sig ur ett beroende av narkotikaklassade värkmediciner som han fick utskrivna när han skadade sig på jobbet.

– Alla intervjuade reflekterar över sin användning. Det är jättekomplexa frågor och allas användning ser olika ut. Ju mera man lärde sig under arbetet med serien desto mindre förstod man att man visste, säger Kristian Westerling.