Två små tallar

Det har uppenbarligen gått en tid sedan jag rensade ogräs i mitt jordgubbsland. Landet är cirka tre meter långt och består av två rader med jordgubbar. Det borde inte vara orimligt att klara av. Men bland jordgubbarna och allt ogräs växte också två små tallar. Jag skämdes lite när jag ryckte upp dem. Tallarna överskred min toleransnivå den här gången, men det händer att jag är blöthjärtad då det gäller att rycka upp prästkragar som blommar bland jordgubbar eller persilja. Ogräs är förstås en metafysisk fråga. Om något finns där det inte borde vara, är det ogräs, men finns det på sin normala växtplats är det fint. På något sätt fick det mig att fundera på vad som är normalt, även om också ogräs måste räknas som tillhörande normen när det gäller trädgårdar.

Tidigare när jag gjorde hushållsbudgetar räknade jag ut kostnaderna utifrån ”normala” månader, det vill säga månader utan extra eller oförutsedda utgifter. Kruxet var bara det att dessa normala månader aldrig kom. Det var alltid jul, påsk, midsommar eller födelsedagar, det var tvättmaskiner som behövde repareras, bildäck som behövde förnyas, en jämn ström av utgifter utanför det ”normala”. När det gäller den normala, grå, vardagslunken väntar jag också på när den ska infinna sig. Alla år är exceptionella, ibland positivt, ibland negativt. Det har varit flyttningar, renoveringar, nya jobb, nya vändningar på gamla jobb, det har varit äktenskap, skilsmässor, barn som föds, barn som flyttar hemifrån. Det har varit bröllop och begravningar, insjuknanden, tillfrisknanden och olyckshändelser.