Tänk om Hitler for till Patagonien

Ger Mania-operan leker med tanken på att Stalin kanske erbjöd Hitler en oväntad utväg.

Diktatorer på flykt. Stalin (Erik Rousi) försöker övertala Hitler (Tero Halonen) att fly med honom till Sydamerika i den nya Ger Mania-operan.
05.05.2016 00:00 UPPDATERAD 05.05.2016 14:17

SAMTIDA OPERA

Ger Mania – La gran fiesta
Musik Alvaro Zúñiga Roncal. Libretto Maritza Núñez, översättning till finska Pentti Saaritsa. Regi Ville Saukkonen. Dirigent Tatu Erkkilä. Koreografi Laura Humppila. Kostymer och scenografi Hanna Hakkarainen. Smink Annukka Ollila. Ljus Tuukka Aimasmäki. I rollerna: Tero Halonen, Erik Rousi, Marika Hölttä, Samuli Taskinen, Hannakaisa Nyrönen, Tuomas Miettola, Henri Tikkanen. Musiker: Visa Yrjölä, Aleksi Saari, Johanna Jaakkola. Dansare. Fria konstens rum 3.5.
Operan Ger Mania – La gran fiesta som fick sin urpremiär i befolkningsskyddet vid Katri Valas park i Sörnäs i fredags är en absurd liten historia där Hitler och Stalin plötsligt står sida vid sida.
Händelserna utspelar sig under Hitlers sista levnadsdagar i bunkern, närmare bestämt den 29 april 1945, då Hitler och Eva Braun gifter sig. Till bröllopsfesten har Braun bjudit in familjen Goebbels, men också Josif Stalin. Och Stalin har ett erbjudande som är svårt för Hitler att motstå: Hitler erbjuds en oväntad utväg, om han går med på att de tillsammans flyr till Patagonien, utan Eva och utan hund.
Senast nu borde alla klockor ringa och säga att det här inte är en historisk tablå, utan snarare en sketch. Man kan bara spekulera i vad som fått upphovsmännen att fantisera så vilt kring skeendena i bunkern. Är det månne alla nazister som flydde till Sydamerika och antog nya identiteter som inspirerat librettisten och kompositören, båda bördiga från Peru?
Hur som helst är det absurda inslaget kännbart. Samtidigt skall det sägas att det också finns något besvärande över pjäsen, när man ser Stalin och Hitler spela volleyboll med en jordglob eller när officerare och fångar i randiga pyjamasar dansar kabaré sida vid sida, för att en stund senare skjutas. Visst har det gjorts parodi på Hitler och Stalin ända sedan Chaplins dagar, men någon särskilt tydlig kritisk udd kan inte skönjas här. Då är det här bara en Hitlerparodi bland andra. Allmänt jox, spex – eller tjafs.
Alvaro Zúñiga Roncals fritonala musik är stämnings- och spänningsskapande och verkar gjord för att hela tiden fungera i bakgrunden med små intervall i en undanskymd position. Till hans fördel skall sägas att han effektivt utnyttjar den lilla ensemblens möjligheter med piano, klarinett och cello.
Av en handfull sångare kommer man att lägga märke till en rätt späd Hitler (Tero Halonen) men desto kraftigare Stalin (Erik Rousi) och en helt charmant Eva Braun (Marika Hölttä). Hannakaisa Nyrönen (Magda Goebbels) har kanske den mest förtjusande stämman och de finaste vokala linjerna.
Operan verkar förverkligad med minimal budget och det mesta har troligen gjorts aus Liebe zur Kunst. Men åtminstone kan man inte klaga på inramningen: när publiken ombeds bänka sig i mörkret i befolkningsskyddet påminner skådeplatsen anmärkningsvärt mycket om en riktig bunker.

Ger Mania – La gran fiesta ges sista gången i kväll kl. 20 i Den fria konstens rum i Sörnäs.

ANDRA LÄSER