I fjol våras var det ingen som visste hur hårt covid-19 skulle drabba världen och världsekonomin. Många länder stängde gränserna, det blev förbjudet att samlas i större grupper, skolor stängde och de som bara hade en möjlighet uppmanades att jobba på distans. Undantaget inom EU var till en början Sverige, genom att hålla samhället öppet skulle ekonomin rulla på samtidigt som man uppnådde flockimmunitet var det tänkt.
I dag vet vi att det gick så där. Alla europeiska länder, så också Sverige, införde restriktioner och inreseförbud för alla utom de egna medborgarna. Att tala om ett visst mått av protektionism är inte långsökt.
I dag ett år senare börjar det äntligen ljusna. Vi har fått vaccin mot covid-19 och på de allra flesta håll sjunker nu incidensen, den siffra som beskriver antalet smittade per 100 000 invånare. Många EU-länder börjar öppna sina gränser igen, Spanien meddelar att man är redo att ta emot turister med vaccinationsintyg eller negativa coronatest, Grekland gör sitt bästa för att övertyga turisterna om att det är tryggt att besöka stränder och öar.
