Sannfinländarna vill slopa obligatorisk skolsvenska, men hålla kvar finskan i svenska skolor

Ingen ska behöva läsa ett ord svenska i finska skolor, lyder ett av kraven i Sannfinländarnas språkpolitiska program. Finskan däremot behöver kvarstå som obligatorisk i de svenska skolorna för att den finska folkmajoriteten inte ska känna sig påtrampad.

Partiordförande Riikka Purra säger att Sannfinländarna vill slopa den obligatoriska skolsvenskan, men behålla den obligatoriska finskan i svenska skolor. Obligatorisk svenska försvårar för finska barn att lära sig främmande språk, hävdar Sannfinländarna.
Peter Buchertpeter.buchert@hbl.fi
26.09.2022 15:43 UPPDATERAD 27.09.2022 11:22
Grundlagen slår fast att finska och svenska är Finlands nationalspråk. I nationalspråksstrategin sägs det, med hänvisning till grundlagen, att nationalspråken har en likvärdig ställning.
– Det är en övertolkning eftersom det inte stämmer överens med vardagen. I praktiken är Finland väldigt långt enspråkigt eftersom få finsktalande använder svenska, säger Finskhetsförbundets ordförande, professor Ilmari Rostila.
I praktiken är Finland väldigt långt enspråkigt eftersom få finsktalande använder svenska
Ilmari Rostila
Han har skrivit Sannfinländarnas finskhetsprogram, som handlar om finsk identitet och som spikar rätt bekanta språkpolitiska riktlinjer.
Beträffande identiteten oroar sig programmet för att samhället i dag ”förnekar” en äkta finskhet, vilket förvärras av ”ohanterlig invandring”. Detta är skadligt för finskheten. Än värre blir det, säger Rostila, när i synnerhet universiteten driver teoretiska begrepp som intersektionell feminism och strukturell rasism. Det bidrar till en så kallad cancelkultur som är ”livsfarlig” för vad Rostila betecknar som en genuint finsk livsstil.
– Programmets mål är att försvara finskheten, säger han.
När Rostila hyllar finskheten och fosterländskheten näpser han medierna för att bunta ihop det fosterländska med extremhögern.
– Det är helt fel. Finlands sak är inte extremhögerns och extremhögern får inte lägga rabarber på fosterlandet. Finland finns till för alla finländare, säger han, och gör samtidigt klart vilka det inte finns till för.
– Storskalig invandring är mycket farligt. Det är svårt för utomstående att integreras, i synnerhet om vi inte ens själva tror på det finska samhället, säger han, med hänvisning till uppfattningen att universiteten och cancelkulturen tar avstånd från finskheten och omfamnar annorlundaskap i samhället.
Den svenskspråkiga minoriteten har alldeles för stort inflytande på språkpolitiken i Finland, anser Finskhetsförbundets ordförande Ilmari Rostila som har skrivit Sannfinländarnas finskhetsprogram.
I Rostilas värld har finskan och finskheten kommit i kläm i Finland, men det är ingalunda bara invandringens fel. Han är ändå inte så orolig för att universitet och arbetsplatser gått över till engelska som undervisnings- eller arbetsspråk som för att, som han ser det, en högljudd svensk minoritet kommer åt att styra för mycket. Ett exempel är att nationalspråksstrategin utgår för mycket från minoritetens intressen och trampar på majoriteten.
– Man måste se till att de finskspråkiga perspektiven får mer utrymme, säger han.
Partiordföranden Riikka Purra omfamnar Rostilas tankar och betecknar finskhetsprogrammet som ”ett av de vackraste och mest stärkande sannfinländska programmen någonsin”.

Jakobstad som skräckexempel

Där programmets identitetsbit ställvis känns abstrakt är dess språkpolitiska bit desto mer konkret. Sannfinländarna vill fortsättningsvis och framför allt slopa den obligatoriska skolsvenskan. Partiet anser att obligatoriet försvårar för finska elever att lära sig främmande språk, dock utan att hänvisa till någon forskning.
Poängen är närmast att de få veckotimmar finska barn pluggar svenska i skolan kunde användas vettigare, till att plugga modersmål, engelska eller andra främmande språk. De finska elevernas allt svagare intresse för tyska och franska förklaras med att den obligatoriska svenskan tär på viljan och resurserna att lära sig andra språk.
Om man då slopade den obligatoriska skolsvenskan inställer sig flera frågor, inte minst hur den svenskspråkiga befolkningens rätt till vård på sitt modersmål ska tryggas om vårdpersonalen aldrig har läst ett ord svenska. Rostila säger att det tål att tänka på men att det finns ”tekniska lösningar”.
Riikka Purra kontrar med att många finskspråkiga inte heller får vård på finska då vårdpersonalen inte talar någotdera inhemska språket. Hon nämner Jakobstad som ett exempel där svenskspråkig vårdpersonal inte alltid kan betjäna på finska.
– Det är ett allvarligt problem om man inte får vård på sitt modersmål. I Västra Nylands välfärdsområde där SFP är starkt har vi sett exempel på att inte ens dokumenterade svenskkunskaper duger, att man måste vara svenskspråkig för att få jobb. Det är mycket orättvist, säger Purra.

Obligatorisk finska behövs

Trots att Sannfinländarna på pappret värnar om någon form av jämlikhet öppnar partiet ändå inte för att elever i svenska skolor skulle slippa den obligatoriska finskan fastän de finska skolorna slopade svenskan.
Riikka Purra hade inga problem med att läsa obligatorisk svenska i skolan, och senare pluggade hon frivilligt latin. Sannfinländarnas ordförande menar ändå att svenskan tär på finska elevers motivation och resurser att lära sig främmande språk.
– Vi föreslår inte att finskan skulle bli valfri. Finskan är det språk som förenar alla finländare. Vi vet att det finns starka svenska regioner där man inte kan finska tillräckligt väl. Vi ska inte öppna för en fortsättning på den vägen, säger Riikka Purra.
Vi föreslår inte att finskan skulle bli valfri. Finskan är det språk som förenar alla finländare. Vi vet att det finns starka svenska regioner där man inte kan finska tillräckligt väl. Vi ska inte öppna för en fortsättning på den vägen
Riikka Purra
Ilmari Rostila säger att hela nationen ska kunna kommunicera på ett språk, och det språket kan av praktiska skäl inte vara något annat än finska.
Sannfinländarna motsätter sig den obligatoriska skolsvenskan också för att de anser att den skadar finska barns självbild då de inte förstår till vilken nytta de pluggar svenska.
– Jag pluggade tvångssvenska utan problem, men alla tänker inte så. I debatten om den obligatoriska svenskan låter man förstå att ett par veckotimmar inte kan vara så farligt, men det är fel utgångspunkt. Varför läsa något med tvång som man inte har någon nytta av? Tvångssvenskans koncept fungerar inte, säger Purra.
Rostila återknyter till att Finland i praktiken är så mycket mer finskt än svenskt att den bild grundlagen ger av ett tvåspråkigt land är skev. Men i motsats till Purra vore han benägen att gå med på att finskan blev frivillig i svenska skolor om det vore ett krav för att svenskan ska bli frivillig i finska skolor.

ANDRA LÄSER