Kärnvapenindustrin kräver små kärnkraftverk

I HBL (3.12) presenteras ”Små kärnkraftverk som kommer på bred front”. Hur bred fronten är kan diskuteras eftersom teknologin har utvecklats i decennier men ännu inte är färdig för storskalig produktion vilket är en förutsättning för lönsamheten.

I HBL:s artikel fattades dock helt den militära dimensionen. Varför satsas det i den förnybara energins tidevarv ännu på kärnkraft?

I Storbritannien främjar industrin och regeringen öppet små modulära reaktorer (SMR) med motiveringen att en SMR-industri skulle stödja kärnvapenprogrammet, i synnerhet genom att tillhandahålla en pool av utbildade kärnkraftsexperter. Det här betyder att en så kallad civil SMR-industri kommer att subventionera kärnvapenindustrin. Argumenten anges tydligt i en rapport från Rolls-Royce från 2017. Företaget talar högt om sin roll i att driva och underhålla den brittiska kungliga marinens ubåtsflotta.

UK Royal Society noterar: "Det finns ingen spridningssäker kärnbränslecykel. Risken för dubbel användning av kärnmaterial och teknik i civila och militära tillämpningar kan inte elimineras."

I oktober 2018 publicerade det väl ansedda amerikanska kärnkraftsinstitutet Nuclear Energy Institute (NEI) en rapport om utplacering av SMR för USA:s försvarsministerium (Roadmap for the Deployment of Micro-Reactors for U.S. Department of Defense Domestic Installations). I rapporten konstateras att den amerikanska kongressen och ministeriet har varit intresserade av användningen av små kärnreaktorer i nästan ett årtionde.

Man säger att SMR är kapabla att leverera energi till ett brett utbud av installationer, och är särskilt väl lämpade för att driva och värma avlägsna inhemska militärbaser som är en kritisk del av den nationella säkerhetsinfrastrukturen.

Industriorgan som NEI har varit proaktiva, och Pentagon, med stöd av kongressen, undersöker potentialen för utplacering av SMR vid försvarsanläggningar för elproduktion, avsaltning av vatten och generering av väte för bränsle. Det är potentiellt en betydande marknad: försvarsministeriet hanterar mer än 500 fasta installationer och är den enskilt största energikonsumenten i USA.

NEI:s chef för utbyggnad av nya reaktorer Marc Nichol betonar att små reaktorer är en av de mest lovande nya kärnteknologierna och att energi är viktigt för den nationella säkerheten. Den måste vara pålitlig och tålig så att den finns där när USA:s män och kvinnor i uniform behöver den.

I augusti 2018 sade Michael Shellenberger, grundare och ordförande för Environmental Progress, en oberoende och ideell forskningsorganisation baserad i Kalifornien, och förespråkare för kärnkraft, synnerligen tydligt: ”En nationell säkerhet, att ha ett vapenalternativ, är ofta den viktigaste faktorn i en stat som strävar efter fredlig kärnenergi."

I Frankrike uttalade president Emmanuel Macron sitt stöd för SMR-teknologin i oktober i år i Paris. Han lovade att den franska regeringen kommer att hjälpa statligt kontrollerade EDF att utveckla SMR till 2030. EDF är moderbolag till Areva som har levererat EPR-katastrofreaktorn till Olkiluoto. Macron motiverade stödet för SMR med ”rena bränslen” men faktum är att Frankrike behöver en kuliss för sin kärnvapenpolitik.

Ryssland var bland de första länderna att tillkännage sitt intresse för militära SMR. Redan 2015 meddelade Rysslands försvarsministerium att de planerar att utveckla upp till 30 SMR i sin arktiska region. Dessa reaktorer skulle producera el till avlägsna baser och militära anläggningar, till exempel i de arktiska områdena som ur militär synvinkel blir allt viktigare.

Även i Kina dök det redan 2016 upp rapporter om att den kinesiska vetenskapsakademins institut för säker kärnenergiteknologi utvecklade en experimentell SMR. De fick finansiering från Folkets befrielsearmé för projektet.

Kärnvapenländerna måste upprätthålla den ”fredliga och miljövänliga” kärnkraften för att kunna fortsätta sin ödesdigra kärnvapenpolitik. Ska Finland gå i spetsen för dessa länders hänsynslösa lek med planetens överlevnad?