På utflykt till 1700-talet med Burmans Bellman

"Hans värderingar är sällan våra, känslan är det däremot ofta", konstaterar Carina Burman om Carl Michael Bellman som hon skrivit en biografi över. Vi talar om 1700-talets Stockholm och vikten av att vara en "bella figura" trots dödens närhet.

– Min första kontakt med Bellman var när jag var 15 och hörde Fred Åkerströms tolkning av hans visor. Det var som ett slag på käften, så där som riktigt god litteratur kan vara, säger Carina Burman.
10.11.2019 06:06 UPPDATERAD 11.11.2019 11:34
Carl Michael Bellman föddes 1740, som son till en sekreterare i slottskansliet och en kyrkoherdedotter. Utbildad av informatorer, tidvis tjänsteman men mest skald och artist, en i kretsen kring Gustav III, rentav hovskald, men till skillnad från universitetsutbildade diktare som Johan Henric Kellgren aldrig medlem i den nygrundade Svenska Akademien. Oftast pank. Död 1795. Lämnade efter sig en vis- och diktskatt – Fredman epistlar, Fredmans sånger, med mera – som förvaltats och älskats i generation efter generation av svenskar.
– Min uppfattning är att Bellman inte var särskilt smart men han var en gudabenådad skald och hade en förmåga att anpassa sina dikter till musik, i viss mån skriva musik också, säger litteraturhistorikern och författaren Carina Burman som skrivit den första heltäckande biografin över honom.

ANDRA LÄSER