Biträdande justitiekanslern: Polisen brister i att utreda sexualbrott och barnmisshandel – fall hinner preskriberas

Barnmisshandel som hinner preskriberas. En våldtäktsanmälan gjord av en minderårig som polisen tar itu med först efter ett och ett halvt år. Biträdande justitiekansler prickar polisen för betydande försummelser i utredningar av sexualbrott och våld i nära relationer.

Biträdande justitiekansler Mikko Puumalainen.
Anna Svartströmanna.svartstrom@hbl.fi
24.11.2022 17:41
Biträdande justitiekansler Mikko Puumalainen har på eget initiativ undersökt hur polisen skött förundersökningar av sexualbrott och våld i nära relationer. Han har undersökt 77 pågående eller avslutade förundersökningar närmare.
Puumalainen påpekar att förundersökningarna i den här typen av brott ska utföras utan dröjsmål med tanke på ”ett effektivt förverkligande av straffansvaret och respektens för offrets rättigheter”. Det här är också något som förundersökningslagen säger.
Men enligt Puumalainen har talrika förundersökningar fördröjts. Han pekar särskilt ut polisen i östra Nyland och Österbotten för brister.
Offren vill återhämta sig från den traumatiska upplevelsen så snart som möjligt och fortsätta med sina liv.
Vid polisinrättningen i östra Nyland hade en minderårig anmält en våldtäkt och till och med identifierat den misstänkta. Ändå dröjde det ett och ett halvt år innan polisen vidtog åtgärder.
I ett annat våldtäktsfall hade polisen inlett en aktiv utredning över tre år efter polisanmälan.
I två fall av våld i nära relation hade åtalsrätten preskriberats. I det enda fallet hade den misstänkta erkänt brottet två år innan preskriberingen. Det andra gällde misshandel av ett barn, där åtalsrätten hann föråldras även om själva förundersökningen hade inletts tre år tidigare.
Vid polisinrättningen i Österbotten hade åtalsrätten preskriberats i flera fall av misshandel av barn, skriver justitiekanslersämbetet i ett pressmeddelande. Det fanns också fall där polisen inte hade gjort några åtgärder, trots att åklagaren hade meddelat att så ska ske.
”En brottsutredning är parternas berättelser ofta avgörande och kan till och med vara de enda bevisen på våld i nära relationer och sexualbrott. Om hörandet äger rum en lång tid efter den misstänkta händelsen försvagas exaktheten hos minnesbilderna”, skriver Puumalianen.
Han betonar också offrens välbefinnande.
”Offren vill återhämta sig från den traumatiska upplevelsen så snart som möjligt och fortsätta med sina liv.”

Skyller på resursbrist

Mikko Puumalainen vill se en förundersökning av tre poliser i deras roll som förundersökningsledare. I åtta fall har han gett polisen en anmärkning för att förundersökningen har fördröjts på ett lagstridigt sätt. Vad gäller tre förundersökningar har han delgett polisinrättningen sin syn på förfarandet.
Vid flera andra polisinrättningar fanns inte problem som de uppdagade, och justitiekanslern skriver också att ”så stora skillnader äventyrar jämlikheten”.
Polisinrättningarna förklarar sina tillkortakommanden med för få anställda. Det köper ändå inte biträdande justitiekanslern. Enligt honom finns det fall där polisen har gjort utredningsåtgärder, men förundersökningen av någon anledning inte har slutförts.
”Då är det egentligen fråga om slöseri med resurser”.
Det var efter en artikel i Helsingin Sanomat tidigare i år som biträdande justitiekanslern tog tag i frågan.
Har du råkat ut för motsvarande försummelse av polisen?

ANDRA LÄSER