Passager i tid och rum – som målare gick Johanna Ehrnrooth sin egen väg

Konstnären Johanna Ehrnrooth höll fast vid det figurativa och utvecklade konsekvent en alldeles egen linje inom finländskt måleri, präglad av teknisk skicklighet, skriver konstkritikern Camilla Granbacka.

Johanna Ehrnrooth (1958–2020).
30.05.2020 06:02
Jag träffade bildkonstnären Johanna Ehrnrooth (1958–2020) första gången 2001 när hon var nominerad till Ars Fennica-priset. Tillsammans med tävlingens internationelle konstexpert Gijs van Tuyl besökte vi hennes ljusa och vackra ateljé i Nummi-Pusula. Ehrnrooth bjöd på fransk paté och hon tog sedan mycket trevande fram sina målningar. Självkritisk och anspråkslös som hon var trivdes hon inte i rampljuset och att hennes konst över huvud taget kom på fråga i en tävling för Finlands största konstpris verkade hon inte förstå.
När jag nu betraktar hennes målningar lockar de återigen fram bilden av henne: de varma färgerna och de intensiva gröna ögonen, samt lätta, graciösa rörelser i ett tidlöst gåtfullt rum, fyllt med sinnlighet, lugn och behaglig tystnad.

ANDRA LÄSER