Släkten är bäst på den söderblomska sommarön

Rödmyllade hus på klippor och i skogsgläntor kring fladan i skydd av den omslutande ön är sommarparadis för fyra generationer i klanen Söderblom. Syskon, kusiner och småkusiner jämte familjer njuter av sommarlivet i egen ro, men samtidigt så pass nära att man kan höra rop och skratt.

Dag Söderblom har tillbringat praktiskt taget alla sina somrar i skärgården i Kimitoön, sonen Kristian fortsätter traditionen. En sommar är inte en sommar utan sköna soliga dagar på Stora Ängesön.
Nina Weckström
14.08.2022 10:42 UPPDATERAD 14.08.2022 16:14
Mynningen till Storfladan på östra sidan av Stora Ängesön är osynlig för den oinvigde eftersom vassgräs och albuskar döljer inloppet. Det grunda sundet är mardrömslikt smalt med tät växtlighet vid klippiga kanter och bedrägliga strömmar som uppstår enligt vind och vattenstånd.
Inte ens Dag Söderblom med tiotals år av erfarenhet av inloppet har undgått haverier. I sitt båtskjul har han staplat trasiga propellrar, ungefär som toapappersrullar på en hållare.
Det är sällan Söderblommarna och de andra som har sommarviste kring fjärden ser främmande båtar på vattnet. En annan fördel med flaskhalsen till inlopp är att förekomsten av cyanobakterier är mer eller mindre obefintlig. Vattnet är inte kristallklart men definitivt rent i jämförelse med klippor och stränder på annat håll i den åboländska skärgården.
Dag Söderblom och hans fyra bröder, Stig, Ulf, Tor och Sten, började fira sommar här för sjuttio år sedan.
Det söderblomska sommarparadiset ligger bakom ett par sund, det ena som ett nålsöga, det andra, som detta, bjuder på någon extra decimeter i bredd.

Koivistos åror

– Första sommaren på Stora Änges­ön hade vi med oss en egen roddbåt. Årorna hade tillverkats av fadern till den blivande presidenten Mauno Koivisto. Koivisto den äldre var en skicklig snickare. Tyvärr finns årorna inte längre kvar, berättar Dag Söderblom.
– Vi kom som man gjorde förr, enligt skolavslutning och skolstart. Sommarlovet började i juni och varade i tre månader. Vi pojkar hade sällskap av varandra och lärde känna barn och unga bosatta på ön eller i närheten, och förstås andra utsocknes sommargäster som också funnit sitt viste i trakten tidigt, långt före den stora anstormningen av sommarfolk.
Av de fem bröderna har två, Stig och Ulf, gått hädan och två har numera sommarställen på annan ort.
Ättlingarna är i dag uppe i över trettio, närmare fyrtio, och för många är Storfladan det bästa sommarstället i världen. Inte bara släktskapet är gemensamt; så gott som varje hus har röd fasad och fönsterspröjs i vitt. Det är inte stora, vräkiga villor med alla bekvämligheter, utan trivsamma och anspråkslösa sommarhus som inte är byggda för regelrätt vinterbruk. Här gäller utedass och vatten kommer inte ur kran. Umgänget tar plats kring utebord och i solstolar på bryggor, trädäck och släta klippor.
Ett äkta båthus, flera båtskjul, diverse bodar och bryggor kantar stränderna kring Storfladan där ättlingar till Arne och Gerda Söderblom firar sommar sedan tidigt femtiotal.
Tilda Söderblom har en egen bod där hon styr och ställer. Sommarlov i all ära, men i höst börjar hon i första klass och mer spännande kan det knappast bli.

Som ett lapptäcke

På kartan påminner klanens domäner om ett lapptäcke, men det hindrar inte en stor glad gemenskap. De fem bröderna, och senare både barn och barnbarn, har simmat till och från varandra och inte sällan har ropen ekat över fladan när det har varit dags att komma, eller simma, hem.
– Söderblommarna äger inte en stor enhetlig tomt utan många mindre som vi har fått köpa i olika skeden av olika säljare, säger Dag Söderblom.
Hos Dag Söderblom bor han och hustrun Leena i ett hus, och sonen Kristian i anslutning till båtskjulet med ett fantastiskt fint fönster i gaveln.
– Det fönstret och fler till i andra hus kommer från Lillhoplax där skrothandeln gick under benämningen Köyhien Stocka. Fönstren, som kom från Fazers karamellfabrik i Rödbergen, köpte vi för en spottstyver.
Köyhien Stocka betyder De fattigas Stokis och anspelar på det tämligen kostsamma varuhuset Stockmann i Helsingfors.
För också yngre generationer Söderblom är sommarnöjet kring Storfladan en självklar tradition. Winston och Tilda är fjärde generationen. Farbror Kristian i mitten och föräldrarna Jenny och Johan har bara härliga minnen.

Musikaliska släktingar

Ett stenkast mot väster, i en solig skogsglänta med tall och blåbärsris, står ytterligare några röda trähus inom Dag Söderbloms sfär. I ett sommarbor sonen Johan med hustrun Jenny och deras barn Tilda och Winston.
– Jag har bara härliga soliga sommarminnen från barndomen kring fladan, nu vill vi ge barnen samma underbara upplevelser, säger Johan Söderblom.
Jag har bara härliga soliga sommarminnen från barndomen kring fladan, nu vill vi ge barnen samma underbara upplevelser
Johan Söderblom
Intill deras hus står bastun, och kammaren är något av ett musikrum. I rummet står två pianon som bland andra Dag Söderblom spelar ibland.
– Jag spelar inte bra men gärna. Vad mina musikaliska släktingar tycker vet jag inte.
Dag Söderblom gjorde karriär inom bilbranschen och med sina musikaliska släktingar avser han främst två av sina bröder, Sten och Ulf. Sten Söderblom spelade kompgitarr i ett av sextiotalets tidiga finska rockband, The Sounds, medan framlidne musikprofessorn och dirigenten Ulf Söderblom hade en annan musikpublik.
Ulf Söderblom har för sin del två söner, teaterchefen och regissören Erik Söderblom samt violinisten och dirigenten Jan Söderblom som jämte systrar med familjer fortfarande firar somrar på ön.
– 2018 hade vi stor familjefest som samlade närmare fyrtio för att fira våra tiotals gemensamma somrar kring Storfladan. I år försökte vi oss på ny familjefest, vi åkte ut på kryssning med jakten Eugenia, men på grund av sjukdomsfall var ganska många tvungna att backa. Vi får göra nytt försök en annan sommar, säger Dag Söderblom.
Jakten Eugenia kommer lastad med klanen Söderblom som samlades i juli för att fira tiotals år av gemenskap på Stora Ängesön. De fem brödernas föräldrar besökte ön för första gången strax efter krigsslutet 1945.

Som österbottnisk by

Några dagar efter utfärden med Eugenia är sensommardagen som finast, men det är ovanligt stillsamt i skärgården. I klustret av röda hus ingår flertalet båtskjul som ger tak åt roddbåtar, jollar och kajaker. Båtskjulen fungerar dessutom som verkstäder med allehanda verktyg och manicker jämte grejer i kategorin ”man aldrig vet när de behövs”.
Storfladan ståtar dessutom med ett traditionellt båthus stående på pelare i vatten. Alltså ett riktigt båthus där man kör båten in under tak och riggar upp farkosten genom en lyftanordning.
– Farsan engagerade sig med liv och lust i alla möjliga projekt. Han var mycket förtjust i allmogebåter och ville förvara sina klenoder på tillbörligt sätt. Genom att riva ett av våra sommarhus lyckades han utverka bygglov för ett riktigt båthus, säger Erik Söderblom. I båthusets bjälkar hänger några rariteter som båtbyggaren Valter Sundqvist på Bickoholm i Högsåra byggde.
Ulf Söderblom genomförde också ett annat projekt – helgalet, som Erik Söderblom säger.
– Han dirigerade en massa körer i Österbotten och i Vörå kom han på idén att köpa några gamla hus som rivits. Byggnaderna skulle säljas som ved. Han lät transportera timret och andra beståndsdelar till Stora Ängesön och en av koristerna, Einar Pollars från Österbotten, och Martin Fagerholm från Vänoxa byggde två hus av byggnadsmaterialet, säger Erik Söderblom och fortsätter:
– Han skaffade senare ytterligare hus med ursprung i landskapet. Allt som allt kan vi räkna upp till sjutton byggnader på vår udde. Sex hus har direkt upphov i Vörå, medan resten har återvunnits som husmaterial i andra byggprojekt. I min sommarstuga finns en taksparre med inristningen 1787.
I min sommarstuga finns en taksparre med inristningen 1787.
Erik Söderblom
Galet eller ej, det österbottniska förvärvet ger särprägel åt den söderblomska mixen av båtskjul och sommarhus, bryggor och bodar.

ANDRA LÄSER