Häromveckan kunde man läsa att ett av de sista förkrigstida husen i stadsdelen Malm i norra Helsingfors är rivningshotat. Jag minns det mansardförsedda trähuset från en utflykt till den illa beryktade betongförorten för ett par decennier sedan och hur ensamt det redan då föreföll i det arkitektoniskt så trista Malm – badrumskakelfasadernas Mecka.
Går man in på nätet kan man på Helsingfors stadsmuseums sidor hitta fotografen Petri Sipiläs bild av trähuset med sitt vackra mansardtak taget i början av 1980-talet. Om man frånser att allt ser lite slitet ut – inte minst på grund av Saaben som råkat passera just då Petri tryckt på utlösaren – visar bilden att det ännu för bara 40 år sedan fanns flera andra gamla hus i grannskapet. Att Helsingfors rivit flitigt under 80- och 90-talen är ingen överraskning. Mer överraskande är att trevåningshuset i trä på Malms bygata står kvar ännu i dag.
I notisen jag läste står det att staden helst ser att någon köper huset och rustar upp det. Lyckas inte det blir det rivning. Som ett litet lockbete uppges att ”en försiktig uppskattning av renoveringskostnaderna ger en summa på en dryg miljon euro”.
