Talibanerna har inte förändrats

Många undrar hur det är i Afghanistan just nu, speciellt för kvinnor och barn. Det vi ser i medierna är en väldigt liten del av det som händer i verkligheten. Jag är själv född och delvis uppvuxen i Afghanistan, och har fortfarande släkt där. Genom mina släktingar, och genom att följa utvecklingen och nyheterna inifrån Afghanistan, ser jag en annan bild än den medierna ger.

För inte så länge sen sprängde talibanerna sjukhus, skolor, skickade ut självmordsbombare i världen för att skada och sprida skräck.

Samma personer har nu makten i Afghanistan. Ni kan själva tänka ut vad som kommer att hända människorna där. Men, det kommer också att påverka omvärlden.

Jag önskar att ingen ska låta sig luras och tro att de nu plötsligt skulle ha förändrats. Allt är en fasad.

Kom ihåg att talibanerna inte kan genomföra och finansiera sin politik utan omvärldens stöd.

Kvinnorna i Afghanistan är väldigt starka och modiga. De förtjänar vår respekt och vårt stöd. Trots riskerna går de ut på gatorna och ropar ut sin rätt till frihet, en frihet som vi i väst tar för given. Rätten att få studera, få synas och höras, rätt till ett liv. För det möts de av slag med piskor, käppar och vapen.

Omvärlden verkar blunda för det som sker.

Att förhandla med talibanerna är ett hopplöst företag. Det kommer inte att förändra någonting i deras politik, det kommer inte att ha någon betydelse. Deras ord är inget värt, de säger en sak, och gör en annan.

Det har vi sett tidigare, och det ser vi nu.

(Det vi i medierna ser från Kabul är bara ett sätt för dem att få oss att tro att de har förändrats. Sanningen är en annan.)

Afghanistan är mera än Kabul, i övriga delar av landet behandlas människor respektlöst och brutalt.

Talibanerna tar över människors hem, värdesaker och ödelägger deras liv. De dödar oskyldiga. Många barn har blivit föräldralösa, fruar mist sina män, föräldrar mist sina barn.

Ni hör nyheterna från Panjshir, att folket rest sig och gör motstånd! Det är otroligt modigt och starkt gjort! De behöver allt stöd från omvärlden för att kunna stå emot och bekämpa terroristerna.

Det är lätt att tro att terroristerna bara härjar i Afghanistan, men tyvärr kommer detta att påverka hela världen på olika sätt.

FN tror sig kunna hjälpa. Första hjälpsändningen har redan landat. Tanken är god, folket behöver hjälp – mat, mediciner med mera. Men vem delar ut hjälpen? Talibanerna kommer inte att ge hjälp till behövande – den hamnar i deras eget förråd.

När de fyllt sitt förråd, tror jag talibanerna kommer att börja dela med sig till folket, inte av välvilja, utan för att få folket med sig. En hungrig person ser inte varifrån maten kommit ursprungligen, utan enbart vem som sträcker fram den. Detta bygger upp stödet för talibanerna, och fler ansluter sig till dem.

Tyvärr menar jag att man inte ens ska skicka hjälpsändningar till Afghanistan på det här sättet. Det göder terroristerna.

Folk kommer att dö nu eller senare. Det är oundvikligt. Av hunger eller av den brutala makten.

Det jag önskar att omvärlden ska göra är att bromsa och kväva deras makt.

Inga förhandlingar, inga bidrag, inget erkännande.

De länder som nu håller sig fast i talibanernas ben, och böjer sig för dem, kommer inte att kunna segra om resten av omvärlden är enad.

Många undrar hur det kunde gå så snabbt, och varför militären inte gjorde mer. Som jag ser det, är det ett uselt, svagt och oenigt styre, som suttit och gjort upp med talibanerna och sålt landet.

Den militär som fanns, hade makten att besegra talibanerna, men blev beordrade att lägga ner vapnen utan strid!

Politikerna menade att de undvek att folket skulle drabbas av krig – men, vad fick de i stället? Ett liv utan hopp, utan framtid. Ett liv i fruktan, där minsta fel du gör leder till hängning, stening eller att förlora en kroppsdel. Det är inget värdigt liv.

Jag ber er som läser detta att försöka tänka utöver den trygga tillvaro ni befinner er i just nu. Försök att förstå att människorna i Afghanistan är någons familj, någons barn, syster, mamma, pappa.

Försök att förstå att de har samma känslor, rädslor, hjärta och tankar som ni. Samma önskan, samma rätt till liv.

Jag önskar att det här inlägget får delas och att det ska skapa en större förståelse och ett stöd för kvinnor, barn, och oskyldiga människor som drabbas av detta dagligen. Alla har rätt till sin åsikt. Det här är min åsikt.