Insändare: Hög tid att förbättra diskriminerades rättigheter i arbetslivet

I Finland finns en bred konsensus kring att vi inte ingriper tillräckligt i diskriminering. Diskriminering i arbetslivet är ett stort problem som påverkar människors liv men också Finlands konkurrenskraft och samhällets välmående. Ändå har vi oanvända verktyg i arbetet mot diskriminering i arbetslivet: diskrimineringsombudsmannen och diskriminerings- och jämställdhetsnämnden.

Diskrimineringsombudsmannen får i dagens läge inte ingripa i enskilda fall av diskriminering i arbetslivet. Dessa ärenden kan inte heller behandlas i diskriminerings- och jämställdhetsnämnden. Finland är så gott som det enda EU-landet där de myndigheter som övervakar förbudet mot diskriminering, i Finland ombudsmannen och nämnden, inte har mandat att ingripa i diskriminering i arbetslivet.

EU-kommissionen, Europarådets kommission mot rasism och intolerans ECRI samt riksdagens grundlagsutskott har också fäst uppmärksamhet vid det här problemet. Också medborgarorganisationerna och en del av arbetsmarknadsorganisationerna har föreslagit att diskrimineringsombudsmannen och diskriminerings- och jämställdhetsnämnden borde få möjlighet att ingripa i diskriminering i arbetslivet på samma sätt som i diskriminering på andra livsområden.

Remissrundan om delreformen av diskrimineringslagen avslutades i slutet av maj. Den här reformen kunde äntligen stärka ingripandet i diskriminering i arbetslivet. Lagförslaget gick stridigt på utlåtanderunda. De avvikande åsikterna handlade i synnerhet om diskrimineringsombudsmannens- och diskriminerings- och jämställdhetsnämndens rättigheter att ingripa i arbetslivet. I utlåtandena var stödet för ett arbetslivsmandat starkt.

Forskningen visar att minoriteter möter omfattande diskriminering i arbetslivet: personer med funktionedsättning har svårt att få jobb på grund av strukturella hinder och många personer med etnisk bakgrund blir diskriminerade i rekryteringsskedet. De organisationer som representerar minoriteter hör till dem som stöder ett bredare mandat för diskrimineringsombudsmannen.

Diskrimineringsombudsmannen har under 20 år formats till att bli den lågtröskelmyndighet som minoriteter kontaktar då de upplever diskriminering. Det här gäller också diskriminering i arbetslivet trots att ombudsmannen inte kan ingripa i den här formen av diskriminering.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden har å sin sida skapat viktig praxis kring implementeringen av diskrimineringslagen och diskrimineringsförbudet till exempel avseende personer med funktionsnedsättning. Nämnden har redan mandat att ingripa i diskriminering i arbetslivet på basis av jämställdhetslagen. Det är dags att ta i bruk denna resurs.

Beredningen, utredningarna, arbetsgruppen och utlåtandena är avklarade. Nu är det dags för Finlands regering att, om den vill stärka rättskyddet för dem som upplever diskriminering i arbetslivet, reparera denna stora brist i diskrimineringslagen och stärka likabehandlingen i arbetslivet.

Kristina Stenman, diskrimineringsombudsman