Blandad men övervägande lyckad existentiell kompott

I regissören och manusförfattaren Joakim Groths bekanta dekonstruerande, collageaktiga stil består pjäsen av en rad kortare, inte direkt men tematiskt någorlunda sammanhängande berättelser. …"Meningen med livet” är ett väldigt brett tema, och således ryms här med allt möjligt: politiskt färgade Tinderdejter från helvetet (med tolkningar av jobbiga män från helt olika hörn av den politiska kartan som hör till pjäsens komiska prickträffar), sorgen efter ett älskat husdjur, vanskliga fjällvandringsäventyr i äktenskapskris. Intertextuella referenser till både Henrik Ibsen och samiska skapelseberättelser förekommer. Tidsenligt nog kretsar tematiken också på flera plan kring nyliberalism, kapitalism, aktiveringsmodeller, miljöförstörelse, och så vidare.