Insändare: Information för invandringskritiska

Tommy Westerlund anmäler (HBL, ledare 11.3) två färska rapporter, en från Etla och en från Inrikesministeriet, och ber sannfinländare att ta en titt på dem innan de ”nästa gång häver ur” sig ”osanningar kring invandrare, invandring och dess betydelse för Finland och finländare”.

Jag är inte sannfinländare, men Westerlunds skarpa ton gjorde mig nyfiken. Så jag tog en titt. Tyvärr tror jag inte att rapporterna övertygar många sannfinländare om deras misstag.

Etla-rapporten visar nog att det finns en mängd jobb där en arbetare med medelstor eller låg lön betalar mer skatter än hon eller han får i sociala bidrag eller transfereringar. Så en invandrare i ett sådant jobb är faktiskt inte en börda på statsekonomin. Jo, det där kunde vara en chock för en sannfinländare. Men sedan noterar rapporten, efter en sats eller två, att kalkylen inte beaktar arbetarens familj. Så det verkar som att även om arbetaren inte själv är en börda så kan hans eller hennes familj – ett antal barn, till exempel – vara det.

I övrigt är rapporten mycket försiktig med slutsatserna. Tonen hör givetvis till saken, nationalekonomi, men övertygande är det inte. Så jag förstår inte hur Westerlund kan påstå att rapporten visar att ”Finland och Finlands arbetsmarknad behöver fler invandrare, finländarna gynnas av fler invandrare”. Rapportens sammanfattning säger ju helt klart att invandringens ”effekter beror så starkt på invandrarnas egenskaper och tidpunkten för inresan, att ingen generell slutsats kan dras om” dem. (Översättningen är min – ingendera rapport tycks vara tillgänglig pä svenska.)

Å andra sidan förbiser den ekonomiska Etla-rapporten någonting väsentligt. Invandring har inte bara en ekonomisk sida eller aspekt. Man måste likaväl beakta rasism, religion, kultur och andra saker, som inte riktigt kan värdesättas i pengar. I detta hänseende tycks Inrikesministeriets ”Migrationsdialoger” vara just vad som behövs.

Mycket riktigt framhäver dialogernas invandrare att de inte vill bli beaktade uteslutande som ekonomiska aktörer, som redskap som importeras från utlandet, när de behövs, och som kan exporteras tillbaka när de inte behövs längre.

I överlag ger dialogerna säkert en nyttig sammanfattning av svårigheterna invandrarna har att kämpa med här i Finland. Dessvärre tycker jag inte att det handlar om ”riktiga” dialoger. Åsikterna härstammar uteslutande från invandrarna själva. Ett antal ministerier har organiserat och deltagit i dialogerna, men deras representanter tycks inte ha haft något att säga.

I rapportens inledning noterar man att det finns människor i Finland som ställer sig kritiskt till invandring. Att de saknas i dialogerna förklaras med att de (man nämner inte vilka) inbjudits, men att de inte har velat delta. Anta att man organiserar en Natodialog och inbjuder alla och envar, men att antingen de som är emot (Nato) eller de som är för (Nato) inte ställer upp. Kan man ändå kalla tillställningen en dialog? Vore inte ”enkät” en mera passande titel?

Sakari Aaltonen, Helsingfors

Svar Det är mycket möjligt att rapporterna inte övertygar Sannfinländare om misstag eller bristande kunskaper, men till exempel Etlas rapport slår klart fast att utan den ökade migrationen och allt fler sysselsatta med utländsk bakgrund skulle det totala antalet sysselsatta ha sjunkit märkbart under de senaste tio åren. En hög sysselsättning är en av de viktigaste faktorerna med tanke på möjligheterna för ekonomisk tillväxt. Redan det borde öppna ögonen på dem som är emot allt vad invandring heter.

Tommy Westerlund, ledarskribent, HBL