Cykeln ska rädda Sverige och klimatet

Han kastar sig ut i den mötande filen och tränger sig förbi på Strandvägens cykelbana som om det skulle vara spurtuppgörelsen i Tour de France när cyklisterna viker in på Champs-Élysées för sista gången. Han tittar förvånat och lite irriterat över axeln på den skäggige fetknoppen i kostym som kommer samtidigt som han till övergångsstället ut mot Djurgården.

Stockholm är en ganska bra cykelstad. Det går inte att jämföra med cykelstäder på kontinenten som Köpenhamn, Amsterdam eller Berlin men Stockholm har satsat en hel del på att göra cyklandet till ett vederhäftigt alternativ till privatbilismen. Nätet av cykelbanor i huvudstaden är drygt 1 150 kilometer och på alla de större gatorna finns det avdelat en egen del för cyklarna, i vissa fall till och med en liten upphöjd kantsten. Det finns cykelgator som är enkelriktade för bilister men som tillåter cyklister att köra mot enkelriktat. En av konsekvenserna är att det finns väldigt få vuxna som anser sig vara tvungna att cykla slalom bland fotgängarna på trottoaren. De flesta lite större barn cyklar också på gatan vilket i sin tur har lett till ett, i de flesta fall, mera respektfullt beteende från bilisternas sida. Inte som i Danmark där argsinta cyklister kan skälla ut en förare om hen försöker tränga sig igenom flödet av tvåhjulingar.

ANDRA LÄSER